Pudel

            Jag är en glad och aktiv tjej, snart 50. Lever i ett förhållande sedan många år tillbaka, och det är väl upp och ner, som de flesta förhållanden kan vara antar jag. Har barn och barnbarn omkring mig, en hel del vänner. Men saknar ändå någonting. Någon som kan diskutera livets gåtor med. 

Är lite av en orolig själ, är alltid på väg någonstans, även om jag inte alltid själv vet vart. Än.

Uppfattas som stark, men brukar själv beskriva mig som ensam, att jag egentligen inte alls är stark, men att händelser i mitt liv tvingat mig att bli stark, vilket är ganska annorlunda än att egentligen vara stark...

Jag skulle så gärna vilja ha någon med liknande känslor att prata(umgås) med, någon ,där man inte alltid behöver förklara, utan någon som bara förstår att man inte alltid har en sol inombords även om ytan ser glad ut.