Som både pudel och angorakanin ägare kan jag ju säga att pudeln är 100% lättare att klippa (speciellt med rakapparat) än vad kaninerna varit! Speciellt när man håller pälsen rätt kort och klipper relativt ofta. Jag klipper vår pudel ungefär lika ofta som jag klippte Kenzie sen underhållsklipper jag nos, rumpa, tassar och öron(kör på nedrakade öron) lite oftare (gillar inte fluffiga nosar för jag ser bara alla matrester och saker som fastnar i "skägget" på dem och mindre skräp in med kortare päls på tassarna speciellt i slasktider men egentligen behöver man ju inte klippa dem delarna om man inte vill). Använder själv bara sax på svans och huvudpuffen (för pappa vill ha lite längre päls på huvud och svans). Än har hon inte riktigt tålamod för att stå en hel klippning så brukar dela upp det lite, ta kropp och ben vid ett tillfälle och sen ta huvud och svans (och ibland tassar) vid ett annat tillfälle.

Hur jakt benägna dem är är nog väldigt individuellt. Har en före detta klasskamrat som har storpudel som bor med katter och hästar och inte har några problem alls att springa lös ute i skog och mark (dem bor uppe i Norrland). Däremot är vår Mira väldigt intresserad av både kaninerna och fåglarna, men tror mycket beror på att hon inte bodde med dem i början eftersom hon främst bor hos mina föräldrar så hon fick inte vänja sig vid dem som familjemedlemmar från start.

Att köra med scootern borde inte vara några problem! Är en dam som bor i mitt område som har en sån och har en liten terrier. Jättesöt och han brukar springa bredvid men om de möter någon hoppar han direkt upp och ställer sig på fotplattan och kikar! Så himla gullig! Brukade gå promenader med dem ibland när jag hade Fjant.

Det jag tycker är så skönt med Mira är att hon är så anpassningsbar! Periodvis vill hon inte ens gå promenader utan vill bara mysa (hon är extremt kelsjuk och morgonrutinen består i att ligga flera timmar i pappas knä innan mamma går morgonpromenad med henne) och ibland duger det bra att mest få lite hjärngympa eller få söka saker (hon älskar att söka upp sina gosedjur) och ibland har hon hängt med på längre utflykter utan problem. Nu är ju hon mellanpudel så vet inte hur mer "arbetsnarkomaner" storpudlar kan vara.

Även om du inte skulle få godkänt för service hund hindrar det ju inte från att träna den som en service hund! Pudlar ska ju vara väldigt smarta och lättlärda (Mira är lite utmanande om hon inte förstår vad man vill men så fort man fått henne att fatta vad saker går ut på är hon kvick som attan på att lära sig det! En lite större hund med bra sele skulle man ju säkerligen kunna lära att hjälpa till att dra när man sitter i rullstolen (om man behöver hjälp i tex uppförsbacke eller liknande).

(Har säkerligen missat att svara på något, men måste i säng nu).

Jag såg denna tråden och kan inget om pudlar. Vill bara tillägga från att ha pratat med en pudelägare på promenad så ska storpudlar vara riktigt mycket jobbigare att klippa än de mindre varianterna och var alltså anledningen till att hon hade småpudlar numera. I och med att de är så stora så tar det tid och vill man hålla dem nedklippta så måste du ju klippa dem på magen och andra jobbiga ställen som du inte alltid kommer åt så lätt.

Ett trimbord är guld värt när man ska klippa! Och med en stor pudel tror jag att ett där man kan ändra höjd är en bra ide för då kan man få bekväm arbetshöjd när man klipper (och kan också växla mellan att stå och sitta). Men visst lär det ta längre tid med en stor pudel än de lite mindre varianterna (man kan ju alltid satsa på en större mellanpudel eller en liten storpudel också).

Skulle man tycka det är superjobbigt att klippa hunden varje gång kan man ju alltid lämna in den för klippning några av gångerna.
Har man tränat hunden att stå på bord och bli hanterad så den blir lättklippt och man bara vill ha den helt nedrakad brukar det ju bli billigare än om man ska ha massa puffar och bollar och grejer. Sen kan man ju småtrimma själv där emellan (tex nos, tassar, rumpa).

Eller om man inte orkar raka hela hunden på en gång kan man ju alltid raka bakpartiet först och sen frampartiet (en pudel med rakad rumpa är ju inte direkt konstigt :P).

Angående allergi så är ju det mer individuellt än rasbestämt, men det hjälper ju helt klart om hunden är nybadad (om det nu inte är hanhundsurinen man har problem med för då får man köra på tik). Om hunden springer runt och speciellt rullar sig på nån blomstrande än eller annats ställe med mycket pollen så kan såklart en hårig hund dra in mer pollen än en naken. Man får lära hunden att skaka av sig innan man går in sen kanske en fuktig trasa (eller nån sån där dammtrasa som är lite statisk) som man torkar av hunden med kan hjälpa om det är riktigt illa (eller i värsta fall spola av hunden).

#1 Jag hade skrivit ett lååångt svar…men naturligtvis så hakade datorn upp sig och allt försvann så jag gör ett nytt försök.

Jag hoppades att du skulle svara😁! Skönt att få mina misstankar bekräftade. Jag tänkte ju att pudelpäls är helt olik angorapäls och borde vara mindre ”tugga-tugga-tugga” när man klipper (med maskin speciellt då). Om det skulle vara lika ”tungjobbat” som med angorakaninen, men då i betydligt större storlek så känns det som att det kanske skulle bli lite väl jobbigt liksom.

En utpräglad jakthund skulle jag aldrig våga skaffa…men då kanske en pudel skulle kunna fungera då. Om jag skulle skaffa en pudel så skulle den ju direkt komma till och bo ”på zoo” liksom. Skulle ju naturligtvis ställa en massa frågor till uppfödaren/tidigare ägaren och skulle ju välja bort de med extra mycket jaktintresse.

Ibland tänker jag att en valp skulle vara bäst för att den då direkt skulle hamna bland en massa olika djur och snabbt få vänja sig vid de; samt lära sig om min nolltolerans mot att skälla på eller på andra sätt vara jobbig mot de andra djuren. Ibland lutar det mer åt att skaffa en unghund/vuxen hund som man då lättare skulle kunna avgöra hur den är osv. men då kan det ju kanske bli svårare att vänja den vid mina andra djur.
Svårt det där. Jag är ju väldigt inställd på att ta emot omplaceringar när det kommer till i det närmaste alla andra arter…men med hundar så är det ju inte riktigt lika enkelt, i och med att de måste fungera med alla mina andra djur osv.

Gulligt att den hoppar upp själv! Ianto gillar inte att åka med ännu (han blir väldigt stressad och flåsig) medan Sookie är helt lugn (men så är ju hon rätt kaxig och har varit med mig lite överallt under sitt liv samt fullkomligt älskar att ”åka väska”).

När man går promenad så är Ianto…eh…liksom lite här och lite där (han går inte så bra i koppel alltså utan går från ena sidan till den andra osv.). Jag har inte lagt ner den tid som jag borde på just den delen men det är inget jätteproblem när man går, dock så känns det som att han skulle riskera att bli platt om han skulle gå vid ”moppen”. Sookie går fint i koppel, men hon är ju så liten så känns läskigt ändå; minsta lilla miss från hennes eller min sida skulle ju få hemska konsekvenser.

Jag skulle gärna vilja kunna ha de gående/springande bredvid, men då känns det som jag först måste komma på någon bra lösning (ex. med någon slags cykelpinne…om det skulle gå att fästa det) för att hålla de undan däcken. Ianto brukar lyckas hamna framför/under mina fötter ibland när jag går (inne och ibland då han går i koppel) och har blivit trampad på tassarna både en och två gånger…”moppen” är ju ”lite” tyngre att få på sig… En större hund som man ser när man kör skulle ju onekligen kännas mindre livsfarligt och läskigt.

Skönt att hon kan ta det lugnt ibland (vi får se om några med storpudlar har andra erfarenheter som sagt). Skulle ju kännas bra att veta att den inte skulle riva lägenheten om jag har extra ont någon dag, har migrän eller får en yrselattack och liksom tvingas vara ”tråkmatte”. Mina nuvarande tänker ju mest ”åh…schyst! Mysa under täcket dags!” så har ju aldrig varit problem att ta det lugnt, speciellt inte om det regnar också, hahaha.

Jo, men precis även om jag nu inte skulle klara kraven för att få utbilda min hund till servicehund… så är det ju inte ett tjänstetäcke som avgör om den kan vara behjälplig eller inte. Den får ju inte följa med överallt då, men kan ju ändå hjälpa till för det mesta. I skrivande stund så är jag knappt på ställen som inte tillåter hundar, det är bara när jag ska handla eller ska till läkaren i stort sett. Sen är det ju alldeles oavsett servicehund eller inte, väldigt bra sysselsättning för hunden att få hjälpa till med diverse också, så win win liksom.

Sookie och Ianto är lite av mina ”trösta hundar” vilket de valt att ”arbeta med” helt på egen hand, haha. De kan komma och slicka tårar eller lägga sig bredvid/på mig om de märker att jag är ledsen/mår dåligt. Det är ju inte alltid som man blir glad direkt…men det gör ju inte saken värre precis när en gullig liten vovve kommer och försöker trösta.

#2 Ok, tack. Ska ha det i åtanke. Hoppas ju att jag ska klara av att klippa själv om jag skaffar en pudel, men i värsta fall så får jag ju överväga att lämna in den för klippning (om jag nu skaffar en alls). Som mina händer är nu så tror jag att (så länge det inte är lika mycket ”tuggande” som det var med angorakaninen, hehe) jag skulle klara av det. Möjligen med någon paus eller så. Dock är ju en pudel inte aktuell nu och jag kan ju tyvärr inte veta om händerna kommer vara så här eller bli värre. Jag vet inte ens orsaken till varför jag har besvär med mina händer. Det är ingen läkare som kunnat lista ut det (eller varit intresserad nog att ta reda på det…?).

#3 Ja…ett trimbord vore ju bra (om inte annat för att hunden ska veta vad som gäller och förhoppningsvis stå still, haha) men jag undrar om det ens finns ett bord som skulle fungera för mig?

Som du säger så vore det ju antagligen smidigast med ett höj/sänkbart bord…men jag har bara sett de som går att höja upp ganska mycket och inte sett något som går att sänka till en för mig bekväm nivå (i alla fall för vissa moment).

Jag är liksom j@vligt kort (153 cm) så det är inte mycket som är i bekväm höjd för mig. Det skulle väl gå med en liten hund…men att typ. nå skallen på en storpudel som står på ett bord…? Misstänker att en gummimatta på golvet skulle fungera bättre under en del av klippningen…och kanske ett bord när andra delar ska klippas.

Jo, jag har funderat på det också alltså att jag i värsta fall får leta upp någon som kan klippa ner den. Jag är ju inte ute efter något direkt avancerat (möjligen att huvud, öron…och kanske svanstipp, skulle kräva lite mer ”finess” men annars är det ju bara att raka som gäller).

Det borde ju i alla fall inte kosta lika mycket att få fixat en vardagsfrisyr…som alla de där bollarna på rumpan och annat lustigt som utställningspudlar kan vara utrustade med.

Sen mellan klippbesöken så skulle jag ju som sagt i så fall kunna hålla efter ansiktet osv. själv. Mina händer är ju inte helt körda (som det är nu i alla fall) så jag kan ju klippa en del åtminstone. Lite i taget kan ju fungera annars som du säger, man måste ju inte nödvändigtvis frisera allt i ett svep.

Tack för tips kring hur jag kan undvika allt för mycket pollen…inget jag haft en direkt tanke på innan (förutom då jag bodde hemma fortfarande och pappa skulle klara av att ha hunden hemma hela tiden). Pappa är ju inte något jätteproblem längre eftersom vi bara träffas ibland men…nu KANSKE jag reagerar på det och det är ju liksom bättre att tänka efter före än att det skulle bli jobbigt när hunden väl är på plats (för då stannar den ju naturligtvis och jag får lida i så fall, haha).

Jag skulle gilla om mina ville rulla sig i blommor (alldeles oavsett eventuell överkänslighet mot pollen) …de gånger de väljer att rulla sig så är det allt annat än väldoft de väljer ut. Mina rullar sig nämligen dessvärre enbart i saker som ex. ruttna daggmaskar…urk🤮🤢…

Insåg nu i efterhand att när jag skrev i trådstarten #0 så kanske det lät "lite" märkligt att jag skrev att jag vet att de passar mig personligen, men sedan ställde frågor kring om en pudel kan passa hos mig🤪.

Känns som det kanske behövs ett förtydligande av detta, för att undvika eventuella missförstånd.

Det jag försökte få fram var att jag tycker att en pudel passar mig när det kommer till personlighet/temperament osv. och för mig var det en stark kandidat redan när jag skulle skaffa min första hund. Tillslut föll dock valet på en Chinese Crested Dog, Hairless (som jag fick hem i juni 2006…min galna Cain), men jag har aldrig riktigt kunnat släppa pudeln (som ni ju märker i och med denna tråd😁).

Dock så har det ju gått många år sedan jag först blev intresserad av att skaffa en pudel och tyvärr så har även mycket ändrats sedan dess.

Då kunde jag utan problem gå på flera timmar långa promenader, cykla, jogga osv. Det var innan jag skadade mig och då hade jag även endast lite problem med händerna och kunde därmed göra mer saker än nu utan smärtor. Jag hade visserligen migrän även då, men drabbades inte av galet kraftig yrsel ibland. Då hade min astma inte förvärrats heller…så att jag eventuellt reagerar på pollen.

Dessutom (vilket ju inte är en tråkig sak, men ändå något som ändrats): så hade jag visserligen kaniner då (det har jag haft nästan hela livet), men de levde i burar/hagar utomhus och inte inne i lägenheten som nu. Sen så hade jag inte mina två befjädrade pojkar heller (mina papegojor alltså).

Förutom detta så hade jag ju inte mina två "minihundar" heller då, eftersom jag skulle skaffa min första hund…och även senare när det var dags för andra hunden, så var inte dåvarande hund lika liten som nuvarande (speciellt inte som tiken, som blev hund nr 2, Sookie)…då jag skulle välja nästa hund (hund nummer 3) så blev det inte så mycket till val (jag föll nämligen pladask för Ianto och så var det med den saken, haha).

Så…inte mycket som är sig likt hemma hos mig eller med mina fysiska förutsättningar…men dock så kvarstår ju naturligtvis alla de positiva sidor som jag alltid älskat hos pudlar och velat ha under många år; och som jag känner skulle passa mig. Därför blev min inledning i denna tråd kanske lite märkligt skriven.

#4: Såsom hon förklarade det så var det en process som tog flera timmar men använder man rakmaskin kanske det kan underlättar lite, jag skulle räkna med att det ändå kommer ta lång tid så att man är beredd på det.

Om jag minns rätt så var det jobbigaste att man behövde vara två, någon måste hålla upp hunden så att man kommer åt magen. Kanske finns andra sätt att göra det på om man lär in hunden att rulla på rygg

I vilket fall som så var detta så jobbigt för henne (en sådan stor dealbreaker) att hon skaffade de mindre pudlarna trots att hon gillade storpudlar, så kan bara vara värt att veta :)

#6: Men hade hon vardagsklippning på dem då eller utställningsklippning? Att det ska ta flera timmar att bara raka ner all päls på en storpudel låter konstigt tycker jag.

Jag raka ner våran labrador på somrarna (hon tyckte det blev så jobbigt med värmen när hon blev äldre) och det tog inte alls så lång tid (med henne satt jag på golvet så hon låg ner på sidan när jag klippte, lite jobbigt för min rygg eftersom jag är lång men det funka). Mira står på bordet och då är det inte så svårt att komma åt magen, lyfter ett ben i taget när jag behöver komma åt i armhåla och ljumske tex. Annars kan man säkerligen träna hunden att stå på något högre med framtassarna också om man tycker det är lättare att komma åt då.

Nu klippte jag aldrig benen på henne och det är det som är det "jobbigaste" att klippa på Mira för det gillar hon inte men hon blir bättre och bättre på det och om man verkligen övar och tränar mer med det så skulle det nog inte vara några problem (nu har jag ju inte så mycket möjlighet att träna när jag inte klipper eftersom hon inte bor hos mig så då går det ju lite långsammare med framgångarna).

#7: Alltså detta var flera år sedan men jag tror bara att hon rakade ned dem. Sedan kan det ju kanske vara att hon gjorde det för hand och inte använde maskin. Sedan borde också det spela roll hur mycket man låter pälsen växa mellan varje gång. Kanske också handlar om hur noggrann man är. Min poäng är bara att man är beredd på mycket päls och tiden det kan ta för en större hund så att det inte kommer som en chock. I och med att det skulle vara en sån skillnad att hon skaffade mindre pudlar så var det bara värt att nämna. Det avskräckte faktiskt mig själv från att överväga storpudlar, då jag tidigare funderat på dem som en möjlig kandidat till nästa hund. Labradorer har ju inte lika "lång" päls Eller hur man ska uttrycka det :)

Var tvungen att fråga min före detta klasskompis som har storpudel och han sa att klippningen tar minst en timme (helt nedrakad), det som tar tid är bada och torka med fön innan (själv torkar vi sällan med fön utan låter Mira självtorka).
Så det går helt klart fortare för dem än vad det gör för mig och Mira 😂
Fast jag badar henne inte utan det sköter mamma och sen sitter hon och torkar i pappas knä så hon är redan färdig för klippning när jag kommer.

Är pälsen väldigt tovig, speciellt om man vill klippa med skär som spar mer päls, kan det vara svårare att klippa, men klipper man annars med ett skär som klipper rätt kort (tex skär 10 som jag brukar använda) så är det ingen större skillnad på att klippa Miras päls som det var att klippa Glettas päls (fast på henne använde jag ett skär som spara lite mer längd).