Annons:
Etikettbeteende
Läst 4351 ggr
Indiee
2016-10-05 16:49

Någon som har haft en stressad storpudel?

Hej! 
Jag skulle behöva lite råd angående min pudelkille på 9 månader som är så himla stressad utanför hemmets fyra väggar. Inomhus går det jättebra, han är lugn och fin, slappnar av, sover utan problem o.s.v.  - han har aldrig bitit sönder något eller hittat på något sattyg när jag varit borta, så det är jag tacksam för.

Jag är ingen nybörjare på hundar och sedan jag föddes har min mor haft Storpudel i hemmet och jag har varit med på flera valpresor men när jag väl skaffar min helt egna Storpudel så känns det som att jag verkligen fått det svåraste att jobba med någonsin.

Kan berätta lite bakgrund så ni får en större överblick över mitt problem. Jag hämtade honom när han var 9 veckor, och jag tog ledigt 8 veckor från jobbet för att kunna vara med honom extremt mycket i början, sedan gick jag ner till 50% på jobbet så att han inte skulle bli ensam mycket om dagarna, och då jag jobbar i Hemtjänsten så kan jag till och med ta med honom till vissa brukare så jobbar jag mer än 4 timmar får han följa med mig på jobbet. (Jag bor dessutom bara 2 minuter från jobbet så det är nära och bra.)

Hur som helst, han är en koppelslitare utan dess like, sedan jag hämtade honom har han slitit och dragit i kopplet, han ska fram till precis allt och han lyssnar inte ett skit på mig. Och om han gör det, så gör han det i två sekunder sedan flyger han fram till nästa människa, hund, pinne eller löv och drar nästan omkull mig, haha.

Jag har varit extremt konsekvent och stannat varje gång han sliter och han kommer tillbaka till mig, jag berömmer, men sedan flyger han iväg som ett skott igen och sliter lika mycket, så jag stannar, väntar, berömmer när han kommer tillbaka. Och sådär har våra promenader sett ut nu i ungefär 7 månader, och han lär sig fortfarande inte att han inte ska slita i kopplet.

Har läst mycket om att stressade hundar kan slita och dra och att dom kan göra det om dom är t.ex understimulerade. Men det finns inte en chans i världen att han är understimulerad.

Vi har gått valpkurs ihop, vi har varit på Pudelklubbens socialträffar och ringträningar varje vecka kombinerad med en annan socialträff varje vecka på ett hunddagis, han får springa fritt i skogen med två andra pudlar några gånger i veckan och verkligen busa av sig, och vi tränar mycket sök och kurragöma ute i skogen, han får en lång promenad på morgonen och sedan några kortare 20 minuters ca var 3:e 4:e timme, då jag inte vill slita på hans leder så kan jag ju inte heller promenera ihjäl mig med honom. 

På alla socialträffar vi är så skäller han på andra hundar, han sliter och drar mot dom och det är jättesvårt att få kontakt med honom, han går upp så mycket i varv att det skummar ur munnen och jag känner mig helt maktlös. Precis så ser det även ut när vi tar en promenad till djuraffären, när vi kommer in blir han helt vild bland allt folk och ska hoppa och hälsa på alla, likadant när vi går på stan om någon hälsar på mig går han upp i högvarv och försöker flyga på dom och jag håller kopplet kort och hårt men han försöker ändå flera gånger att hoppa innan han ger upp.

Försöker alltså med mycket fysisk aktivitet samt mental aktivitet som spår, sök och försöker träna lydnad, varit på rallylydnadsträffar men det känns hopplöst när han hela tiden är sådär uppskruvad.

Har ni haft någon hund med liknande problematik? Många säger till mig att det växer bort, att det är för att han är ung, men jag har aldrig haft en Storpudel tidigare som varit såhär stressad bland människor och andra hundar. Så det hade varit skönt med tips på övningar man kan köra för att få ner hunden i varv.

(Kan tillägga att vi tränar även mycket passitivitet, sitter på en parkbänk i stan en halvtimme och bara glor på folk o.s.v) :)

Annons:
Indiee
2016-10-05 19:35
#1

Bifogar en video på hur upp i varv han blir när en hund som han känner går framför, ibland kan han göra likadant när en okänd hund går framför honom och kommer "för nära".

Herseruds
2016-10-05 23:45
#2

Min Nike är 11 mån nu och koppelträningen går framåt, oftast bra men nu när hon löpt har hon glömt en del och blivit väldigt intresserad av andra hundar.  Hon har lätt gå upp i varv och om det är nåt som stressar som hundmöten är det svårt att behålla kontakten. Att stanna när hon drar och vänta tillbaks har inte funkat för oss, hon har mycket energi, lärde sig snabbt att fortfram-stopp-springa-tillbaks-fort fram igen osv så det blev aldrigt något lugnt resultat av det, mer ryckiga jojo-promenader. Bäst har det funkat att en tid ha kort-kort koppel bundet runt höften och tränat gå sakta. Massa beröm o godis när hon slappnar av och ger kontakt. Då har hon inte fått utrymme att studsa iväg, och tvingats varva ned till lägre tempo. Inte heller hälsa på hundar vi möter, utan träffa enstaka kompisar istället. Utöver det har vi jobbat mycket lös och då även gå bakom och nära för att varva ned tempot. Buslek med aktivitetstopp på signal. Överlag är jag noga med stt vara lugn och berömma med luuugn djup röst för att hon inte ska gå in i gladextas efter ett pipigt jaaa braa! Idag när det funkar bättre varierar vi gå nära sakta-nära springa-nära stanna för att träna på att fort gå ned i varv efter aktivitet, och följsamhet, det hjälper henne också att samla sig tycker jag.

Indiee
2016-10-06 08:39
#3

#2 Vad skönt att det går framåt! Jag har samma problem, det är hundmöten och människor som hälsar på mig eller honom som gör han mest uppskruvad. Känner lite samma sak det här med koppelträningen att när man stannar stressar han bara tillbaka till min vänstra sida och så fort jag berömmer sticker han igen. 😩 Ska testa det med kopplet runt höften, tack för tipset! 😀👌

Amandla
2016-10-06 11:39
#4

Har du provat andra sätt att lära honom av med att dra? Som t.ex. att istället tvärt vända dig om och gå åt andra hållet, när han slutar dra så vänder du tillbaka åt det hållet ni var på väg?


Sajtvärd på Healing och Pudel, medis på Tarot och Övernaturligt
Indiee
2016-10-06 14:02
#5

#4 Jo det har jag också gjort men det verkar inte göra saken något bättre utan då drar han direkt vi vänder tillbaka igen :P

[Forest]
2016-10-06 22:37
#6

Här så drog Enja som en tok som unghund, vi köpte en sele och vips så försvann kampen mellan halsen-kopplet-handen. I samma veva  börja jag klickerträna och klicka in henne gå bredvid. Detta med vända om eller stanna har aldrig funkat för henne heller eller inte Milli heller för den delen :P Tips är börja klickerträna, träna mycket kontakt inne utan störning sen ute där det är minimal störning. Att bara sitta ute på njuta låta hunden lära sig koppla av kan vara en mycket bra träning. Har du några som du vet om har hund kan man be dom gå förbi (en bit ifrån) för att vara lite störning :) Men träna först på att han ska koppla av, jag brukar ta med mig en filt för låta hunden vara på den, har du annars en bädd  som tål lite smuts så funkar även säkert den.  Har du gått kurs med din? För det kan jag annars varmt tipsa dig om. 

Just det något jag har märkt med våra är att innan jag tränat är att jag går promenad för att dom annars kan vara för övertaggade så tänk på att även sånt kan vara lite o tänka på kanske :)

Annons:
Herseruds
2016-10-07 07:13
#7

#6 Hade ni en VGW-sele eller vanlig? Har sneglat åt VGW men eftersom träningen går framåt har vi kört på m halsband. Nu är det bara när hon tappar fokus vid stress och ibland i hundmöten som hon glömmer av sig, och då löser det sig om jag ger henne en enklare uppgift som sitt/ligg/vänta, då hittar hon oftast "tillbaks" till mig. Men ibland blir man ju sugen på snabblösningar ;) #0 Jag tror som 6 på träning i lugn miljö som hemma, överinlär ngr enkla grejer och se om du kan avleda hans aktivitetsfokus från den andra hunden v möte till att göra ngt han kan riktigt bra med dig. Nike är väldigt känslig för var jag är i känslan. Blir jag det minsta stressad och irriterad när hon tappar fokus och drar blir det värre, stressigare o hoppigare. Om jag lyckas känna mig stencool och positiv v tex möten går hon inte heller upp i varv på samma sätt. En mental utmaning!  Har du tagit hjälp av privattränare som ser på just er ute?

TjockaBerta
2016-10-07 19:18
#8

Jag har en stressad dvärgpudel. Han är fem år nu. Jag har jobbat jättemycket med honom. Ibland går det lite bättre men så slår stressen till och han blir okontaktbar igen. 

Nu fungerar han rätt bra. Folk brukar inte se hur stissig han är. Går vi i flock är han lugnare. 

Jag tror inte att man kan göra så mycket när det är genetiskt och stressen är så hög.

>>>Malum domesticum<<<

Indiee
2016-10-08 14:42
#9

#6 Jag har faktiskt testat med en sele och tyckte det var lite bättre än koppel, för det är en sådan som du fäster kopplet i framtill så när han försöker dra så vänds han en aningen mot mig istället för att kunna dra framåt. Däremot är den en aningen för stor framtill så den glider lite grand så jag måste köpa en ny som sitter perfekt så kanske det fungerar ännu bättre.

Anledningen till att jag inte gått över till sele är just för att jag vill så gärna att han ska lära sig gå fint i koppel och inte använda sele bara för att det på något sätt blir lite lättare. Och nu i tovåldern så är selen döden då den gnuggar pälsen :D

Vi tränar mycket kontakt både inne och ute, jag ska fortsätta med det, för han har varit dålig på att söka kontakt men han blir bara bättre och bättre.

Ibland glömmer jag dock bort att han är ju trots allt bara 9 månader och ibland känns det som att jag ställer för höga krav på både honom och mig, men det är mest för att jag hela tiden får höra från t.ex kollegor som träffar honom när jag är ute med han, och så hälsar dom och han blir sådär vild. Så kläcker alltid någon ut sig en kommentar som t.ex "Oj, det var då en livlig en, honom har du då ingen pli på" o.s.v…. Det är som en spark i magen om dom bara visste hur hårt jag jobbar med honom när jag till och med gått ner och jobbar halvtid för att kunna ägna nästan hela dagarna till att träna med honom. :(

Estelle13
2016-10-08 15:14
#10

Min hanhund har inte heller varit speciellt lätt att ha och göra med. Tycker han varit väldigt svår uppfostrad till och från men blivit bättre nu när han passerat 2 år. Vi kan gå i möte med människor utan några som helst problem men möte med andra hundar är nåt helt annat, då skäller och hoppar han och försöka leka matcho. Det som hjälpt angående det här med att dra i kopplet är en nosgrimma, nu drar han aldrig i kopplet längre med den på, brukar ta av den i bland och bara ha halsbandet och tycker att han då blivit bättre på att gå fint i kopplet men inte helt perfekt. Ja jag hatar när folk påpekar åt mig att jag inte har någon bli på min hund, oftast är det släktingar, känner vid dessa tillfällen att jag bara vill vända mig om och ge personen i fråga en rak höger, för det är inte lätt och att få pli på en stökig hund,det krävs mycket träning och går inte att få på två minuter! Och ibland har man varken ork eller lust att träna och träna, man har faktiskt andra saker i livet att göra och tänka på också.

[Forest]
2016-10-10 08:05
#11

7 Vanlig bredare sele, vi har småpudlar :) Enja är inte stressig men taggad om vi ska arbeta. Donna därimot har vi lagt en del krut i foderbyte på henne var det första vi fick göra tog bort majs och sockret som fanns i hennes tidigare foder. Det jag tänker på är väl lite att storpudlar är mer spralliga och din är unghund dessutom en hane så tror det är en del hormoner men självklart ska du kunna jobba med honom :)

reverse
2016-10-18 17:27
#12

Det vanskliga med träningsmetoden du beskriver att du använder är att gör du fel som lärare, så är det i själva verket så att hunden lär sig att den ska gå fram och dra i kopplet för att få beröm för att komma tillbaka, så att säga. Det är endast inledningsvis i träningen som hunden får belöning för det lilla kravet, för att befästa att bra saker händer hos dig, snabbt ska kraven ökas, annars blir det bara en dålig kedja.

Det finns en del "silky leash walking"-videos på Youtube, det kanske kan vara värt att prova, men du kommer behöva börja inomhus, utan störningar, så din hund har förutsättningar att lära sig.

 //Lina

Indiee
2016-10-20 22:44
#13

#12 Nu när du säger det så låter det ju logiskt. Kanske blir det så att han tror att det är bra att dra i kopplet och sedan springa tillbaka och liksom repetera det mönstret. 

Riktigt intressant video, detta ska jag börja träna imorgon! :) TACK! :) Nu blev jag motiverad..

Annons:
Cert
2017-01-05 11:03
#14

Jag fick en mycket bättre relation med min storpudel när jag slutade att prata överdrivet mycket under promenaderna.
Och när min var yngre, som din. Så behövde han mycket vila.
Fast skälla så har han aldrig gjort, även om han drog som en tok i yngre år.

Indiee
2017-01-07 05:25
#15

Uppdatering: Han har nästan slutat göra sådär nu. Ibland kan han skälla lite men slutar väldigt fort. Så jag vet inte om det har att göra med att han börjar mogna lite grand, han fyllde 1 år för 2 veckor sedan. :)

Herseruds
2017-01-07 11:14
#16

Kul att det går bättre! Hur har ni tränat? Du fick flera bra förslag här. Nike är snart 15 månader nu, sista veckorna har hon en helt outtömlig energi och är mer svår att få kontakt med vid hundmöten vilket gör koppelgåendet till en utmaning! Vissa dagar är hon jätteduktig, vissa är hon tillbaks till mental nivå fyra månader känns det som. Suck! Jag försöker ta det med ro, fortsätta vara konsekvent och förlita mig på att det är en övergående period. (Dessutom ser hon sjukt rolig ut när hon flamsar och studsar runt så en del skratt får jag på köpet 😄)

Indiee
2017-01-15 17:26
#17

#16 Ja, det är jätteskönt! Även om vi har mycket kvar att jobba på. :D Att stanna och vänta in honom , har inte hjälpt ett skit. Han springer som en jojo fram och tillbaka. Så jag har gjort så att jag har börjat gå med han i kort koppel, och han går mycket bättre i kort koppel så när han gått fint en stund så belönar jag honom och säger "Varsågod gå och lukta" så släpper jag kopplet så han får strosa och lukta, och direkt om han börjar dra iväg då vänder jag håll och kortar in kopplet och så får han gå fint ett tag till innan han får gå och lukta igen. :)

Indiee
2017-01-15 17:27
#18

Bör tillägga att jag alltid börjar utevistelsen med att han får kissa av sig och lukta ordentligt, men sedan när vi går på promenad då är det promenad som gäller. Och i slutet av promenaden så får han återigen lukta&kissa om han vill :)

wesdi
2017-01-24 12:43
#19

För vem är promenaden?  Vad är meningen med promenaden?

Jag kan tycka det är rätt intressant att ställa sig den frågan. Vad är meningen med promenaden?

Lena A
http://lenaarvidsson.wordpress

Cert
2017-01-24 19:35
#20

#19
Absolut!
För egen del har vi främst 3 olika typer av promenader.

1- Kom igen nu hunden, gör dina behov så vi kan gå in igen.
2- Nu ska vi upptäcka världen, aktivera oss, låta hunden få sin tid.
3- Matte behöver en promenad och hunden agerar sällskap.

Annons:
Herseruds
2017-02-05 23:06
#21

Nu bytte vi taktik och började m klicker. Så effektivt, på ett par dar har det hänt massor, Nike fattar äntligen helt vad jag är ute efter! Kul! #19 promenaderna är ju för båda oss. För hunden förstås, men jag har ju från blrjat skaffat henne bla för att ha sällskap på turerna. Sen tycker jag att lträna med mål att få en följsam lugn hund även i koppel definitivt är även för hundens skull. Vi jobbar och springer löst i skogen ett par tim/dag, men jag vill också ha harmoni när koppel krävs.

Upp till toppen
Annons: