Osäker bland nya människor?
Är era pudlar osäker bland nya människor? Min Luna(1 år) skäller ibland eller har många olika ljud för sig när hon träffar nya. Kan bara vara någon som vi möter i trappuppgången eller någon som går förbi på promenaden. Har hon inga ljud för sig så blåser hon ofta upp sig och råglor medans de går förbi.
Vet inte riktigt vad jag ska göra åt detta. Antar att det är mycket positiv träning bland människor men det är just dessa vardagliga stunder som kan komma snabbt jag inte riktigt vet hur jag ska reagera på. Jag försöker ignorera henne men blir hon riktigt illa ryter jag till.
Kan tillägga att hon är min första hund.
"Lycka och jubel att äga en pudel!"
Nej, inte ett dugg. Tvärtom Zatang vill hälsa på allt och alla.
Hur är hon när nya människor kommer in i erat hem? Jag tror att det är enklare att börja med positiv förstärkning där 🙂
![[Forest]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Ja, Donna ser ingen nytta med träffa okända hundar eller personer alls. Enja hälsar gärna på okända ansikten o hundar, Enja var lite larvig vid 1 års ålder men det vände vid ungefär när hon var 1.5 år. Lite med mognad o göra antar jag.
Jag anser det är ganska skönt att hundarna inte är jätte glada i hälsa på folk eller andra hundar lite för att jag vet inte hur "dom är".
Nej, Lisa är inte osäker alls. Men bryr sig inte speciellt mycket bara. Men vill folk hälsa så hälsar hon snällt tillbaka. När jag går med mammas ena hund och Lisa samtidigt och folk frågar om dom får hälsa säger jag alltid till dom att hälsa på den svarta (lisa) Liselott är inte så glad i andra människor alls.
En enda gång har Lisa varit riktigt osäker på en människa. Nu vet jag inte hur jag ska skriva detta på ett bra sett men det var en extremt tjock tjej. Detta tyckte inte Lisa var helt okej.
Vi har en av varje, Otto 2,5 år älskar allt och alla och det har tränats mycket för att få honom att strunta i alla som vi möter. Harry, lite drygt 4 månader, är lite reserverad mot dem som vi möter. Inte rädd men han visar inget intresse för att gå fram … Han älskar de människor och hundar som vi "känner". Möter vi folk/hundar ute, som vi stannar och pratar med (för det gör vi i vårt lilla samhälle) så håller Harry sig vid sidan om oss. Folk kan locka till förbannelse men han går inte fram. Suveränt tycker jag som kämpat rejält med att få Otto att INTE gå fram. Finns ingen skönare känsla än att kunna ha båda lösa och veta att de följer mig/oss (Otto är fortfarande svag för svarta katter som springer iväg, men bara just svart katter😉).