Hur valde du din pudel?
Min första pudel, Emil var ett resultat av att uppfödarens nummer stod som nummer två på listan jag sammanställt över valpar till salu just då enligt SPK:s lista. Jag är väldigt glad för att det blev så, hans uppfödare har lärt mig så mycket och vi har fortfarande kontakt trots att Emil varit borta i snart fyra år (han blev bara fem år pga sjukdom). Det var hon som hade Pixies valpkull i somras. Emil är fortfarande i mångt och mycket min idealpudel, hans sätt och utseende tilltalar mig starkt. ❤️
Min andra pudel, Albin är ganska nära släkt med Emil. Jag råkade träffa Albins uppfödare på en utställning, jag tyckte att hennes tik var lik Emil. Inte så konstigt eftersom Emils halvbror var pappa till henne. Uppfödaren berättade att hon hade valpar hemma efter samma kombination och undrade om jag var intresserad av en hane. Nej, det var jag inte, jag var minsann inte valpsugen alls för Emil var ju bara 1½ år. Men sen tog det bara några veckor så kände jag att suget blev starkt, så jag åkte och tittade. Naturligtvis blev Albin min 🙂
Min tredje pudel är Pixie. Jag hade ställt ut både Emil och Albin, tyckte det var roligt och blev mer och mer intresserad av uppfödning, så när Emils uppfödare frågade om jag ville ta en tik på halvfoder åt henne så tackade jag ja. Att det blev just Pixie var för att jag varit förtjust i hennes mamma länge, och jag har inte ångrat det en dag!😃
Hur kommer det sig att din hund blev just din?
Jag skulle börja på hundgymnasium året 2011 så året innan, 2010, kollade jag runt bland olika Storpudel uppfödare på internet då jag sedan innan visste att det var en sån jag ville ha då jag träffat en jättego Storpudel. 😃
Hittade en kennel som skulle ha valpar nära till mitt jullov 2010 så det var nog därför jag valde den kenneln! För att det passade så bra tidsmässigt, dom kunde också hålla henne ca en månad extra tills då mitt lov börjat.
Sedan var där två tikar, och jag valde den som dom sa var lugnast utav dom, både pga det men också att hon kändes det mer speciellt med! 😊
Vi har haft våra stunder men det blev pudel av henne också! (och pudelmänniska av mig 😉) och nu väntar vi tåligt tills vi ska utöka våran lilla flock med en till Storpudel till våren/sommaren så får väl komma med en ny historia då!
Min första, och hittills enda, pudel hamnade hos genom att en bekant till mina föräldrar var pudeluppfödare. En dag när mina föräldrar kom hem efter att ha träffat sina vänner så berättade min mamma om hon där sett gulliga pudelvalpar som då inte var så jättegamla. Jag var då nästan 12 år.
Familjen hade sedan tidigare en Newfoundland hane (supermysig) men jag hade ett tag velat ha en alldeles egen hund att sköta då den vi hade var familjens. Min mamma sade då jag frågade henne om saken att jag var tvungen att fråga, och få godkännande, av min pappa också (mamma hade inget emot att skaffa valp men pappa var ju tvungen att få vara med och bestämma också). Jag fick okej av min pappa och bara någon dag senare åkte jag och mamma över för att besöka valparna. Kullen bestod av tre valpar, två tikar och en hane. Tikarna var redan tingade och hanen fanns kvar. Det spelade egentligen ingen roll då jag föll för den svarta gulliga hanen (samt att mina föräldrar inte ville ha tik) så allt föll sig perfekt!
Jag fick en helt underbar hund på alla sätt och vis. Vi delade många äventyr och utvecklades tillsammans, höll på med lite olika hundsporter osv. Han har även varit lite av en ambassadör för rasen då många vi stötte på under årens gång, speciellt min uppväxt, rent generellt var negativa till rasen men så fort det fick träffa min Zalo så föll alla och många sade "en sådan hund vill jag också ha"! Min underbara herre somnade in för ett år sedan, vid nästan 15 års ålder.
Han var min första men absolut inte min sista pudel, även om jag just nu inte har någon (har sheltie just nu).
\Medarbetare på Sheltie Ifokus\
Jag brukar vara ganska noggrann när jag väljer uppfödare men…
Min första pudel (storpudel) tog jag över som 9 v. gammal. Den for lite illa och ingen ville ha den. När han var sådär 2 ½ år så fick min dåvarande svägerska låna honom för att testa om det fungerade med hennes astmatiska barn och det gjorde det. Så efter ett visst övervägande så fick de behålla honom. Jag hade ju då börjat samlat på shelties.. ;-)
När det gäller Zatang så ville jag absolut ha en toy eller dvärgpudel och den skulle vara silver. Kollade annonser och de flesta var långt uppåt landet och jag hade ingen lust att åka så långt så när det var en uppfödare i grannkommunen som hade valpar så åkte jag dit och valde då Zatang. Tiken var för liten och brorsan tyckte jag var lite för feg. Zatang däremot var helvild och mer framåt, ;-) Och det fastna jag för och det ångrar jag givetvis inte idag heller fast jag kan tycka att honom har jag nog fått för mina synders skull. ;-) För han är ju jättegosig mellan anfallen och så lugnar han väl ner sig liiiite i alla fall med tiden. ;-)
Ester fick jag genom min mammas collie uppfödare.
Deras granne hade 2 pudlar han inte riktigt kunde ta hand om.
Jag var på jakt efter en rednose pitbull då uppfödaren ringde min mamma och frågade henne om hon ville ha en pudel på 4,5 år å hon sa nej men frågade mej.
Jag var väldigt skeptisk till pudlar då och då jag tänkte på pudel kunde jag bara se framför mej en snobbig kärring i pälskappa å höga klackar som trippade runt med en lika snobbig hund men jag gick med på att åka å titta på henne.
Det var kärlek vi första stund å hon följde med hem veckan efter 🙂
Uppfödaren berättade om Esters å Astrids historia som var att ägarna köpte Ester som valp men matten gick hastigt bort då Ester var ung å hussen klarade inte av hennes bortgång och tog till spriten.
Ester fick då springalös i skogen de bodde i hur hon ville och ända från liten valp sprang hon till collie kenneln å klättrade över stenmuren in till deras hundar.
Hon hängde med på deras prommenader och allt.
Sen tyckte mannen som ägde henne synd om henne så han skaffade en till tik, Astrid.
De sprang runt i skogen tillsammans å de levde väll på hamburgare de fick av honom sed det de fångade själva.
Collie uppfödaren tok kontakt med mannens son och övertalade honom att lämna pudlarna till dom så de kunde placera om dem.
Mannen var förkrossad men förstog och lämnade ifrån dem frivilligt.
Jag skrev sedan brev till honom med massa bilder på Ester som jag fick veta att han blivit så glad över att han gråtit.
Vi skulle träffat honom i somras men en vecka innan vå skulle dit avled han 😕
Så det var så jag fick min hjärtevän
"Fantasy abandoned by reason produces impossible monsters"
Men åh vilken historia! 😍
Första storpudeln Morris: ville gärna ha en uppfödare rätt nära mig, sökte kollade, hälsade på osv.. och så blev det Morris.
Storpudel nr 2 Bruno kom ca 1 år efter Morris:
Hade kontakt med en uppfödare, stod på valplistan men… ja för att göra en lång trist historia kort så… blev det ingen valp från den uppfödaren men fick tips om en annan uppfödare men rätt spännande kombination.
Kontaktade den uppfödaren, hälsade på och .. ja det Blev då Bruno.
Visade sig bli lyckat.
En storpudel som Bruno kommer det nog aldrig mer. Gillade hans mentalitet, trygghet, arbetsvilja. Härlig pudel att arbeta med.
Bruno blev far till tre kullar.. ur den första kullen tog jag en valp - Diesel född 2005, som är den enda pudel jag har kvar nu.
Diesel har ärvt mycket av sin fars goda egenskaper.
En trygg, arbetsvillig storpudel med bra mentalitet och motor.
Svårt att tro att han faktiskt fyller 9 år i slutet av mars i år.
Lena A
http://lenaarvidsson.wordpress
Det viktigaste var att köpa av en skk-uppfödare. Sen hittade jag en annons där priset var rätt och orten var rätt och alla papper var i ordning. Han var sist kvar så det var inte så mycket att välja på.
>>>Malum domesticum<<<
Jag har bara haft större hundar tidigare (schäfrar och Labrador) så när min dotter (då 14 år) ville ha en egen mindre hund så höll jag på att dö av förfäran när hon bestämt sa att hon ville ha en dvärgpudel!
"Va!!?? En sådan tant-hund!!???" 😮
Nåväl, pudel blev det och vi köpte en valp av en äldre dam vars pudelflicka hade tjuv-parat sig med grannens hane.
Det fanns både bruna och svarta i kullen och vi ville ha en brun hane men den enda bruna hanen var redan tingad så vi valde den enda svarta hanen - alla andra var tikar.
Men det var en pigg och framåt krabat som var jättesöt och supertrevlig.
Vi fick så småningom hem honom och där väntade vår sista stora hund labradoren. Han var då 11 år och tyckte nog att det var en jäkla "pina" vi hade tagit hem ha ha 😮
Den lille bet och drog labben i svansen, snodde hans ben och leksaker rakt ur munnen på honom och var faktiskt väldigt stygg ibland.
Men labben hade en ängels tålamod så allt gick bra - dock sa jag ofta till honom att "du är så snäll så du är dum!" ❤️
Nu har det gått många år - dottern har flyttat hemifrån för länge sedan och Sigge-pudel är snart 12 år och bor med mig.
Ps, som ni ser på bilden så är han INTE svart utan han ändrade så småningom till grå. Inte heller är han dvärgpudel eftersom han gick över gränsen lite och hamnade på mellanpudel.
Jag och min man köpte vår första hund, en storpudel sommaren 2002. Vi hade valt ut en kennel som hade bra meriter och som lämpligt nog låg i samma stad. Kingston som vi döpte honom till fanns hos oss till våren 2009 då han hade börjat må dåligt av flera flyttar och att vi fått bebis så han var nervös och skällde hela tiden och mådde allmänt dåligt. Han flyttade till en familj utanför Skellefteå där han bodde tills ett år senare då han fick somna in då han börjat bitas utan anledning :(
I höstas började vi leta efter en hundkompis igen och självklart en pudel då jag är allergisk. Vi hittade en mellanpudel vid namn Ludde på 1,5 år på blocket i september och åkte och hämtade honom. Ludde var tyvärr väldigt vanskött och hade öroninflammation och var väldigt vaktig. Han var osäker på allt och alla och högg gärna när det passade honom, man fick ingen varning. Ludde fick då en andra chans och flyttade till min svärfar där han nu lever ett härligt hundliv och kommer och hälsar på med jämna mellanrum för att klippa klor, badas och klippas :)
Barnen blev väldigt ledsna av att Ludde inte kunde bo med oss så därför började vårt sökande igen efter en hundkompis. Vi hittade en annons på blocket och på den vägen blev det så att det om några dagar kommer hem en mellanpudelvalp (kan bli dvärg) och vi längtar så!
#9 Så roligt med en valp, hoppas allt går väl den här gången så ni får den hunden ni önskat!
Tack det hoppas vi med, nu är han ju valp och vi kan forma honom som vi vill :)