OT (Off-Topic)

Vet inte vart jag ska vända mig

2014-01-01 18:44 #0 av: Helenaw87

Jag har ju pudel så därför vänder jag mig till er även om detta handlar om min mammas colliehundar.

Det senaste halvåret har min mamma förändrats så mkt att jag nästan inte känner henne längre.
Hon jobbar som vanligt men då hon kommer hem sitter hon bara vid datan på skype eller ligger i soffan med mobilen.
hon går inte ut med hundarna alls längre utan pappa får göra detta trots att han har allvarliga hjärtproblem.
Nu då jag och sambon kom hem över jul såg jag att hundarnas päls och klor var katastrof!
Tovor tjocka som mattor å klorna så långa att de böjt sig.
Pälsen på tassarna var som enorma tofflor!

Självklart tog jag tag i detta med en gång.
Ifrågasatte mamma varför hon inte skött päls och klor och svaret var att hon jobbar så mkt att hon inte orkar.. sådant tar man sig ork till!!!!
varför hon inte går ut med hundarna är för att hon gör allt hemma så pappa kan ta dom tyckte hon.
INTE ACCEPTABELT.

Det är prat på att hon ska lämna pappa med men att hon ska ha hundarna.. hur i helsike ska det gå med dom då???

och det allra värsta hände igår vid 22.30 tiden.
Tiken är enormt skotträdd så de åker med hundarna ut till en ruin vid den tiden för att de ska få kissa osv innan allt skjutande drar igång.
Vid ruinen har det gått bra alla andra år men inte igår.
Tiken var kopplad men vid en smäll tog hon sig ur selen på en hundradels sekund å försvann.
Mamma å pappa satte hanen i bilen å letade frenetiskt efter tiken.
Efter ett tag hörde de hur det plaskade i vattnet (sjön) å sprang dit.
Där simmade hon i ren panik!
Tillslut simmade hon in igen å de fick tag i henne.
In i bilen inlindad i flera filtar å på med värmen.

Idag släppte hon henne lös i skogen å ja ifrågasatte hur fan hon kunde göra det efter det som hände igår å en sån utskällning jag fick har jag nog aldrig fått i hela mitt liv (27år)
Bortförklaringen var att det var i skogen å det var på morgonen å ingen sköt då... det spelar ju ingen roll tycker jag.
Det kommer smälla ett par veckor framöver å att ta den risken efter det som hände är helt befängt enligt mej.

VAD SKA JAG GÖRA???
Hon går inte att prata med.. inte om något.
Jag får inte säga min åsikt om nått utan att hon blir sne å skäller på mej.
Hon kan inte ta att jag säger något om hur hon gör i vissa fall eller med vissa saker och det slutar alltid med att vi bråkar, hon gråter å går iväg.

Jag är så förbannat trött på att inte kunna ha en normal diskussion med min egen mamma utan att det blir bråk å att jag alltid ska va den elaka hemska.

Jag vet allvarligt inte vad jag ska göra eller vem jag ska vända mig till.
Mamma är den enda släkt jag har å vill inte förlora henne bara för att jag vill få henne att öppna ögonen.
Jag satte mig på julafton å redde ut alla tovor i klippte klorna å pälsen på tassarna.. detta tog ett tag men någon måste ju göra det.

"Fantasy abandoned by reason produces impossible monsters"

Anmäl
2014-01-01 18:59 #1 av: Sjöstjärna

Jag är ganska säker på att det här inte handlar om hundarna utan de bara råkar illa ut ändå. Din mamma mår dåligt, kanske på grund av sitt äktenskap och kanske på grund av något annat. Det kan mycket väl handla om en depression men behöver inte vara det. Istället för att fokusera på att hon inte sköter hundarna så fokusera på din mamma och hennes hälsa och välmående. Prata med henne om hur hon har det, hur hon mår och vad hon tänker på och bry dig om henne. Har du möjlighet att ta hundarna under en period så gör det annars erbjud dig att komma dit och ta hand om dem så ofta du kan. Kanske behöver din mamma gå till läkaren och få hjälp eller kanske räcker det med att du lyssnar på henne och hjälper henne. Men det viktiga är det är inte hundarna som är problemet, de är bara ett symtom.

Anmäl
2014-01-01 19:13 #2 av: [kanel123]

Förstår hur fruktansvärt jobbigt det måste vara för dej. Din mamma har en kris av något slag och då tar man väldigt illa vid sej av all form av det man anser vara kritik. Kanske har hon träffat en ny man och kan känna stor skuld och skam. Ibland när livet står still och man börjar känna sej gammal söker man ett nytt liv för tanken kommer - jaha var det här allt ? Om du byter taktik när du pratar med henne, alltså inte ställa henne mot väggen utan tala om vilken bra mamma hon varit typ och att du förstår att något är fel men endå stå för din åsikt att hundarna inte kan fara illa pga det. Många önskar sej en sådan omtänksam och fin dotter som dej, ha det med dej. Lycka till

Anmäl
2014-01-01 19:44 #3 av: Helenaw87

Tack för ditt svar.
Jag vet att mamma mår dåligt, det har hon gjort i några år men hon vägrar söka hjälp ocj så fort jag frågar hur hon mår skäller hon ut mig.
Jag har försökt stötta henne, hjälpa henne med undarna, hjälpa henne hemma å bara finnas för henne men inget hon är intresserad av eller är tacksam för.
 Jag försöker åka hem (30 mil) 1 gång i månaden för att hjälpa henne å pappa med hundarna.
Sist jag var där pratade hon inte med mej på nästan en vecka.
Tiken är så nervös å klarar inte speciellt mkt utan att börja skaka å dregla så jag känner att min gräns är nådd och den stackars tiken mår ju inte bra där längre å måste bort tills saker blivit bättre å jag har erbjudit mig att ta henne eller båda tills dess men då blir jag utskälld.

"Fantasy abandoned by reason produces impossible monsters"

Anmäl
2014-01-02 19:32 #4 av: TjockaBerta

Det låter som om hon stänger ut världen. Det kan man göra pga många olika orsaker. Depression, utmattningssyndrom, missnöje med sin situation, tidig demens, äktenskapet osv osv.

Är man så trött så vet  man att man borde åtgärda saker men man kan inte se varför. Allt annat är ju på tok. 

Jag tror att allt du kan göra för att avlasta din mamma är bra. Trots att hon inte vill. Man säger nej så länge det går för man vet att man borde göra vissa saker.

Hon är säkert helt medveten om hundarnas situation och det trycker henne ännu mera.

Mitt råd just nu, om det är  möjligt, är att ta bort hundarna. Det är en belastning för henne och hon kommer säga nej, men försök att lösa det med din pappa först och ställ henne inför fullbordat faktum: Jag tar hundarna! Nu är det så här.

Man får ta en sak i taget för att hjälpa.

Försök att se att din mamma är sjuk och inte sitt vanliga jag. (Vilket du har gjort) Men handla därefter  också.

Jag är så ledsen för er skull och hoppas på att det blir bättre.

Anmäl
2014-01-03 01:09 #5 av: Helenaw87

Tack för era svar allihop!
Jag ringde igår till uppfödaren till mammas ena hund som står mamma väldigt nära och berättade situationen.
Hon blev chockad men samtidigt har hon märkt en förändring på mamma de senaste månaderna.
Jag vet att mamma träffat en ny och är inte blyg att prata om det mej medFunderar
Jag har sagt till henne att jag stöttar henne och vill finnas där men att jag vill finnas för pappa med.
Ang hundarna tyckte uppfödaren att jag avvaktar lite till innan jag gör något drastiskt för hon ska försöka tala med mamma.. inte ställa henne mot väggen men luska lite om man säger så.
Efter utskällningen mamma gav mig ringde hon mig någon timme senare som om inget hänt å trots att jag är ledsen över det sa jag inget om det.

Jag väntar lite till och ser vad uppfödaren tycker innan jag går vidare i handling.
Självklart åker jag hem i slutet av månaden å fixar hundarna å så så får vi se sen.

"Fantasy abandoned by reason produces impossible monsters"

Anmäl
2014-01-03 09:51 #6 av: Zelda12

Vill bara säga, vilken tur din familj och hundarna har som har dig! Som ser hur det står till och agerar.
Jag har jobbat som djurskyddsinspektör och ofta sett vanskötta djur, och som #1 skrev så blir de misskötta djuren ett symptom på hur dåligt matte/husse mår.
Som tur är verkar det inte ha gått alltför långt med din mammas hundar, men vi får hoppas att allt ordnar sig. Det finns ingen möjlighet att hitta någon granne tex som kan gå ut med dem så att din pappa inte alltid behöver?

Anmäl
2014-01-03 21:55 #7 av: Helenaw87

Tack.
Nej jag försöker göra så gott jag kan för att det INTE ska bli så.
Då hanen kan vara svår att hantera vill inte jag att det ber om hjälp med honom om inte personen i fråga är väldigt duktig med hundar.
Han kan vara aggressiv och låser sig.
Jag har dock en vän där som jag kan be som ja litar på OM pappa inte klarar det sj.

"Fantasy abandoned by reason produces impossible monsters"

Anmäl
2014-02-01 15:18 #8 av: TjockaBerta

Hur har det gått för din mamma och hundarna?

Anmäl
2014-02-03 00:40 #9 av: Helenaw87

Ja jag kan börja med att berätta att mamma å pappa nu tagit ut skiljsmässa.
Mamma är fortfarande skum men hon har väll börjat lite smått å ta hand om dem igen verkar det som men inte mkt å just nu är jag hos henne.
Jag ska i morgon klippa klor på dem, reda ut tovorna å skrapa tandsten.
Trots att hon verkar försöka verkar det inte som att hon klarar den enklaste sak som att gå å köpa plaque off Ledsen

"Fantasy abandoned by reason produces impossible monsters"

Anmäl
2014-02-04 10:15 #10 av: TjockaBerta

#9

Så skönt att det börjar gå åt rätt håll för din mamma. Det är fortfarande stora omställningar i hennes liv och det tar säker lång tid innan hon hittar en balans i livet igen. 


Anmäl
2014-02-04 21:23 #11 av: Helenaw87

Ja jag antar det men det ska inte gå ut över barn å djur oavsett om hon hade vart drotting om ni förstår.
Hur sjuk jag än är går jag ut med min hund å sköter henne

"Fantasy abandoned by reason produces impossible monsters"

Anmäl
2014-02-04 21:31 #12 av: Amandla

All heder åt dig Helena som gör vad du kan för att ordna upp det! Stjärnor

Sajtvärd på Healing och Pudel, medis på Tarot och Övernaturligt

Anmäl
2014-02-07 15:47 #13 av: Helenaw87

Tack Amandla, det är skit svårt då det helt plötsligt vänt till det sämre igen.
Jag gör allt för att det ska funka men vad jag än gör just nu får ja bara skit, ja duger inte.

"Fantasy abandoned by reason produces impossible monsters"

Anmäl
2014-02-07 15:58 #14 av: MaritaBo

Men hallå! Din mor får nog rycka upp sig och ta ansvar för sina hundar. Hon har ju en gång skaffat dem så då har hon ansvaret.

Depressioner är tuffa ja, men som du säger får det aldrig gå ut över barn och djuren.

Att man slarvar liiiite det kan de ta men inte allt för mycket. Din mor kanske behöver någon antidepressiv medicin för att bli sitt gamla jag igen.

Du som dotter har inget ansvar egentligen gentemot henne eller hundarna (men jag förstår, man kan inte bara sitta och titta på...).

Jag vet vad jag hade gjort i alla fall om det hade varit min mor....

Anmäl
2014-02-07 21:24 #15 av: Helenaw87

Ja då e det men nu e det ju värre igen å ja har provat allt, prata med henne, skrika på henne, ignorera å se om det blir bättre...

då ja va hemma i julas skrapade jag hanens tänder fläckfria men nu e de fulla av tandsten igen så ja skrapade lite nyss men de va väldigt svårt.
Har bett henne skaffa plaque off men hon har annat viktigare att prioritera svarade hon mej.

Nu duger jag inte längre jag är aldrig bra nog
Jag sköter mammas hemsida till jobbet, ja har byggt den ja gör hennes visitkort å presentkort mm
Jag göör iordning hennes hundar å nu h.rde jag att det varit förfrågan i collie klubben om någon som kan visa hur man sköter pälsen, klipper den å skrapar tänder mm så eftersom jag är utbildad hundfrisör erbjöd jag mig att göra detta gratis men ikke då
hennes svar var- nej Carro vet en jätte bra hundfrisör så vi tar henne.
Carro är en tjej som är ca 4 år yngre än mej (jag e 27) å har kennel sedan något år tillbaka å hon är utbildad hundterapeft.
Allt Carro säger å gör berömmer mamma konstant men inget ja gör får ja nånsin höra e bra.
Idag lagade sambom middag till familjen å mamma berömde han så enormt å tackade för maten flera ggr men då jag både bakat å lagat middag igår fick ja injte ens ett tack Storgråter

Pappa blev inlagd igår på HIA (hjärtintensiven) för att han kolapsade under ett arbets EKG å han fick komma hen i eftermiddags idag å vad får han göra då?
Städa å gå med hundarna medan mamma sitter på skype med den andre karln!!!

Nu är jag bara millimeter från att explodera å ge henne en jävla käftsmäll så hon kanske vaknar upp!
Jag tar fan hundarna om hon inte magiskt förändras NU!

"Fantasy abandoned by reason produces impossible monsters"

Anmäl
2014-02-07 21:28 #16 av: Helenaw87

Å tikens klor e närmare 3cm långa nu å böjer sig så ska klippa dem strax.
Jag bad mamma i början av veckan att hon å ja åker å handlar tillsammans men hon vägrade hon ville åka med min sambo ist.
Halv 9 nu ikväll sa jag till henne att Van Helsing börjar kl 9 å hon sa va kul den ska vi se tillsammans men var är hon nu?
PÅ SKYPE MED HONOM!!!


Jag ber om ursäkt för mitt lilla utbrott här men var tvungen å få det ur mej för jag orkar snart inte mer...
Det känns som jag förlorat min mamma.

Jag tror jag tar hundarna om inget hänt innan april.

"Fantasy abandoned by reason produces impossible monsters"

Anmäl
2014-02-07 21:40 #17 av: MaritaBo

Inte för att vara elak mot din mor. Men varför inte bara ta hundarna och åka hem, när hon sitter och chattar med nya "pojkvännen".

Det skulle jag gjort för det låter som att hon fått chanser nog och det kan bli en väckarklocka.

Anmäl
2014-02-07 22:07 #18 av: TjockaBerta

Som jag så i #4 ta bort hundarna. Din mamma mår inte bra och klarar inte av dem just nu. Kräv inte att hon ska klara av saker som hon just nu inte klarar av.

Folk som säger att man ska rycka upp sig, ta sig i kragen har ingen aning om hur det fungerar för en utmattad,deprimerad person.

Anmäl
2014-02-07 22:11 #19 av: MaritaBo

Åjo! Det förstår jag visst det eftersom jag har varit där själv. Men jag skulle aldrig och har aldrig låtit mina hundar vanvårdas hur dåligt jag än mått.

Anmäl
2014-02-07 22:38 #20 av: Tinsam

Jag hade nog också tagit hem hundarna. Just nu kommer kanske din mamma att bli förbaskad, men hon kommer att förstå när hon mår bättre ...

Anmäl
2014-02-11 20:42 #21 av: Helenaw87

jag har funderat på att ta dom men jag har ett problem.
mamma kommer polisanmäla mig å hon har hela collie klubben bakom sig så det jag kan göra just nu är att komma hem 1gng/månad å ta hand om dem.
Köpte plaque off igår till dem, har klippt klorna å skrapat deras tänder å ska borsta dem i morgon innan jag åker hem igen.

Jag har bestämt att jag gör såhär ett tag nu å ser om hon kanske mår bättre av att ha den "belastningen" borta annars får jag börja å tänka om igen å d¨ringer jag hennes uppfödare igen.
Sist jag pratade med henne sa hon att blir det inte bättre om några månader skulle jag ringa igen.
De är nära vänner så jag tror att hon kanske kan hjälpa.

Men för nu tar jag hand om dem å kommer hem 1 gång i månaden för att ordna.

"Fantasy abandoned by reason produces impossible monsters"

Anmäl
2014-02-11 21:14 #22 av: MaritaBo

Vad tråkigt att det ska vara så och att din mor hotar med polisanmälan. Nu tror jag inte hon skulle göra det men man vet aldrig.

Men du får säga att hon får börja sköta hundarna bättre emellan dina turer. Det är ju inte bara du som ser att de inte blir skötta, andra kan ju se det också och det finns alltid de som anmäler sådant, även när det inte finns belägg för "vanvård" utan bara ren jäkelskap.

Anmäl
2014-02-13 20:36 #23 av: Helenaw87

mwn åå va arg ja blir!
nu är det tredje gången ja försöker svara här så vi hoppas jag INTE loggas ut igen nu!!

nu kommer ja hem igen om en månad så är det inte bättre då så tar ja tag i det på allvar.

på tal om blåbär, e de bara ja som haft svårt att logga in å hålla mej inloggad idag eller????

"Fantasy abandoned by reason produces impossible monsters"

Anmäl
2014-02-13 20:41 #24 av: Amandla

Det har varit problem med ifokus överlag, finns trådar på Support om det.

Sajtvärd på Healing och Pudel, medis på Tarot och Övernaturligt

Anmäl
2014-02-15 20:53 #25 av: Helenaw87

ahaaaa okej

"Fantasy abandoned by reason produces impossible monsters"

Anmäl
2014-02-25 11:14 #26 av: [Iyen]

Hej.
Försök att se till att din mamma får hjälp. Det kan vara så att hon behöver hjälp. Från vården.
Om du inte vill ta hundarna från henne utan att ha någon/något i ryggen. Fixa foton på hundarna innan du fixar till dom när du är där. Sedan kan det ju vara så att du "står för nära" för att hon ska lyssna på dig. Att få en djurskyddskontrollant på besök kan hjälpa din mamma att se att något är fel. Oavsett vad kontrollen leder till.

A&O är nog ändå att hon försöker fixa sig och sitt. Tasktigt dock att hudarna kommer emellan. Hundvakt, hunddagis? Finns någon avlastning att ge?



Anmäl
2014-03-02 19:43 #27 av: isacmojs

Din mamma verkar ju som alla sagt och som du vet inte må bra. Jag själv är utbränd och har kanske en NPF (under utredning) och är sjukskriven just nu men barn och djur måste få det dom behöver, klarar man inte av det så måste man söka hjälp! Hundarna ska verkligen inte behöva lida för detta och du har försökt göra ditt bästa men att bara få vård 1 gång/månad känns inte kul? Jag skulle ha ringt till djurskyddet om jag var du!

Kram!


Anmäl
2014-03-06 00:20 #28 av: Anterrabae

På vuxnabarn.se finns en artikel om den narcissistiska mamman.. Jag tycker du ska läsa den, jag känner i mångt och mycket igen det du beskriver, både från min mamma och flera av mina vänners mamma. Och visst kan hon må dåligt, men det verkar i mina ögon inte vara hela problemet.. Jag hoppas att jag har fel, och jag har ju långt ifrån hela bilden. Men OM det skulle dra åt hållet med narcissism, så måste du skaffa dig en verktygslåda för att hantera det hela och skydda dig, annars kan du inte hjälpa din mor.

Hoppas du får ordning på det hela! Du gör ett fantastiskt jobb! ❤️ Se till att skydda dig i processen också.❤️

//Ida

Sajtvärd för Kost , Hypermobilitet Och Synskadade

Anmäl
2014-03-06 13:05 #29 av: Helenaw87

Tack allihopa och jag ber om ursäkt att jag varit frånvarande ett tag.
Jag är nu hos mamma igen och hon sköter hundarna bättre men vår relation är just nu väldigt skör.
Jag har chrons och har nu varit sjuk ett tag och då ska hon tvinga i mej mat trots att det vill vända sej i magen å hon tvingar iväg mej till akupunktörer å massa annat trots att jag bara vill vara ifred å vila å säger jag ifrån blir det ett förbannat liv så just nu trippar jag på tå.
Igår var ja å sambon å hämtade en liten chihuahua kille på 9 månader eftersom våran 11 åriga pudeldam varit deppad sedan hon blev ensamhund å nu e de ett fasligt tjat om hunden med så aaaaah ja spricker snart

"Fantasy abandoned by reason produces impossible monsters"

Anmäl
2014-03-06 13:17 #30 av: [Iyen]

#29
väljer att använda mig av ett något målat språk.

Varför väljer du inte i detta läget att lämna båten, låta den sjunka och rädda dig själv? Du är inte kapten och har således ingen skyldighet att stanna kvar. Förhoppningsvis så lyckas den riktiga kaptenen (din mamma) plugga igen hålet i skrovet, skopa ur alt vatten och få båten på rätt köl igen. Först då tycker jag att du ska simma ut till henne och hjälpa henne att ro iland.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.