Allmänt

Från toppen till botten

2013-11-21 21:02 #0 av: Catta-

Jag måste skriva av mig. 

Jag var ute med Luna nyss och hade världens bästa träningspass. Det finns väldigt många harar här och i kväll passerade vi säkert 10st på promenaden. Jag tränade fotgång och även fast hon var lite taggad på hararna lämnade hon inte min sida och kunde gå med slakt koppel. 5 meter från porten möter vi en hund. Det går bra till en början men när de är sida vid sida(med ca 3-4 meter mellan) gör den andra hunden utfall och Luna kastar sig fram mot den hon också. Jag blev så arg och ledsen så jag slet bara tag i henne och gick in. 
Att hon gör utfall har bara hänt en gång tidigare. Hundmöten brukar alltid gå bra så länge den andre inte gör något. 
Det största problemet är att jag tar väldigt hårt på såna här saker och blir jätteledsen. Det var ju inte alls så här det var tänkt att hon skulle bli. Jag ser hundra gånger hellre att hon lägger svansen mellan benen och försöker fly om sånt här händer. 
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra... 

Anmäl
2013-11-21 22:31 #1 av: MaritaBo

Det är fullt naturligt att en hund svarar om någon "muckar gräl".

Jag har en spets, som tyvärr är riktigt rabiat vid möte med andra hundar. Jag skäms inte och jag tar inte heller illa vid mig för jag vet orsaken.

När hon var bara året gammal var jag ute och gick med henne och min numer bortgångna sheltie (en av dem) Sumo. En flat kom springande och skrämde slag på spetsen (dödskrik), men sheltien tog allt med ro (kanonmentalitet). Sedan dess har hon skällt på allt och alla och i synnerhet stora hundar. Jag jobbade bort det och det blev bättre och bättre. Men så en dag var jag ute i skogen med alla hundarna. De springer alltid lösa med mig och jag plockade kantareller. Jag tittade upp och såg ett svart streck (spetsen) och sedan en schäfer efter. Åh, jisses! Just den rätta hunden som schäfern jagade på. Not! Ägarna fick till slut tag på sin schäfer men min spets såg jag inte till, jag ropade och ropade och gick och letade och mot bilen. Till slut hittade jag henne darrande vid bilen. Hon hade sökt sig till tryggheten som bilen är för henne.

Sedan dess är hon ännu mera rabiat och i synnerhet mot stora hundar. Anfall är bästa försvar och detta gör hon pga hon är osäker. Om vi stannar några meter ifrån och jag pratar med ägaren, så kan hon "läsa av" den andra hunden i de flesta fallen och märker att den där är snäll. Men nåde den hund som kommer för nära! Har försökt att jobba på detta men inser att hon nog aldrig kommer att bli så bra som hon var innan detta i skogen med schäfern hände (schäfrar är pest! Enligt henne). Men som sagt var jag skäms inte, jag talar om att hon har blivit riktigt skrämd vid ett par tillfällen och är osäker. Och de flesta förstår det.

Anmäl
2013-11-22 05:21 #2 av: Catta-

Tack att du tog dig tid att skriva! Jag förstår det som att Lunas utfall grundar i osäkerhet. Nu har det inte hänt något särskilt som jag tycker ska få henne att känna så men det är väl bara ovissheten som gör att hon känner så. Hon är knappt 1 år och har tyvärr(mitt fel) inte fått så mycket socialisering utanför hennes hundflock hon träffar varje dag på jobbet.
Jag vet att jag överreagerar när hon gör något dumt men detta är min första hund och jag har alltid haft en plan i mitt huvud hur hon "ska" vara och det förstår jag ju själv att det inte alltid kan bli så. 

Anmäl
2013-11-22 09:58 #3 av: MaritaBo

Ja, då förstår jag att du "skäms" lite eftersom det är din första hund. Man tar mer illa vid sig då.

Jag har ju haft många jag, men ingen som varit så här osäker och rabiat. Inte ens sheltierna har varit osäkra och agerat så här. Sumo som jag beskrev ovan, blev skrämd på brukshundsklubben när hon var 5 månader. Men henne jobbade jag med på brukshundklubben. Bara var där och gjorde inget annat. Så småningom växte hon upp till den coolaste hund jag haft. Nej, inte - haft flera och då shelties. (Skitsnack att shelties är rädda och nervösa - inte mina.)

Det lustigaste är ju att även fast spetsen gått med mina coola shelties så har hon ändå agerat så här. Man kan ju tycka att hon skulle lärt sig av dem...  Fast kanske att hon inte varit lika mycket rabiat, om jag nu tänker efter. Hon har börjat fara ut och skälla, men slutat snabbare.

Nu när jag tänker efter så har hon också blivit lite "värre" med lilla pudeln bredvid. Och det tolkar jag som att hon försvarar sin "bebis". Dessutom gillar hon inte att främmande hundar kommer nära mig. Då vaktar hon. "Matte är min!" Hon gjorde även så mot min andra sheltie Zora. "Kom inte nära, hon är min!"

Nu tillåter jag aldrig detta beteende. Även fast hon är osäker ute vid möte av stora hundar så säger jag ifrån. Lyssnar hon? Ja, till 70 % i alla fall. Det skulle aldrig falla mig in att dalta med henne, fast hon är osäker. Det gör bara saken värre.

Anmäl
2013-11-23 04:35 #4 av: Cahira

Det låter som att du har en unghund. :) Då är det ett himla yoyoande mellan "Åååh bäst i världen! ÄNTLIGEN!" och "Näe.. fy fan.. nu ger jag upp. :( " 

Men, som jag skrev i detta inlägg: http://hundar.ifokus.se/discussions/528ffa3ece12c4464e0002f2-unghund?discussions-1

Ta det inte personligt. Det är inte ditt fel. Det blir bättre. Hjärta Är bara hormoner som sprutar ur öronen, det går över! 

Sajtvärd för Vallhundar, Pälsvård & Klickerträning
Medarbetare hos Hundar & Lantdjur. 

Anmäl
2013-11-23 10:59 #5 av: Catta-

Tack för era ord, det hjälper! Ja hon är ju snart 1 år och har ännu inte löpt. Kanske är det på G nu också när hon är så ojämn i humöret. 

Anmäl
2013-11-23 22:52 #6 av: Cahira

Det kan det mycket väl vara ja! 

Sajtvärd för Vallhundar, Pälsvård & Klickerträning
Medarbetare hos Hundar & Lantdjur. 

Anmäl