Träning/Tävling

Hopplöst fall

2013-08-14 08:56 #0 av: TjockaBerta

Thomas skulle bli en hund som en blivande hundinstruktör skulle öva sig på. Vi skulle göra 5 gånger vardagslydnad.

Det är något har redan kan, i och för sig, men eftersom han är reserverad och dessutom lätt blir stressad ute tänkte jag att det kan vara bra träning för honom ändå. En helt ny situation att öva kontakt mm. Man kan ju alltid bli bättre Glad

Den blivande instruktören kom tittade på Thomas och sa att hen inte förväntat sig en sådan hund och sa att hen inte visste vad hen skulle göra med honom. Så mer än så blev det inte.

Vi är tydligen ett hopplöst fall Storgråter

Anmäl
2013-08-14 11:03 #1 av: MaritaBo

Det var ju tråkigt men jag tycker nog att en blivande instruktör ska jobba med "hopplösa fall", för att visa vad de kan.

Anmäl
2013-08-14 13:08 #2 av: Amandla

Det är instruktören som är hopplöst fall!! Arg

Jag tror ju att din Thomas och min Albin har en del gemensamma drag. Albin både vill hälsa på nya människor samtidigt som det blir för jobbigt för honom när de kommer nära. Det som fungerar allra bäst är för det första att personen blir tillsagd att inte titta på Albin eller prata med honom, man ska absolut inte göra som många hundvana personer tror, sätta sig på huk och sträcka ut en hand och vända bort sitt huvud samtidigt för då går Albin riktigt igång "konstig människa - skall skall du är för nära skall skall skall håll dig borta skall skall" Hela han uttrycker att han tycker att människan är hotande och ska flytta sig längre bort, med både kroppsspråk och skällande. I det här läget tar han absolut inte emot något ätbart överhuvudtaget, han är inte kontaktbar alls.

Sen sätter vi oss och pratar, jag tar Albin i knät och ser till att han är vänd bort ifrån den nya personen så att han inte kan titta på denne, för då skäller han. Ofta håller jag igen munnen på honom också, det är ett måste för han har så skarpt skall att jag får minst sagt ont i öron och huvud. 

När han lugnat ner sig, det kan ta fem-tio minuter, så känns det väl i kroppen att han slappnat av, då får han gå ner på golvet och sniffa runt. Den nya personen ska fortfarande ignorera honom, då kan Albin mycket väl gå dit själv och lukta. Funkar det så kan personen få ge honom lite godis, för Albin är en stackars svältande pudelkrake som alltid får för lite att äta *ironi* så ätbara saker är en mycket värdefull muta Blinkaroch lusten att äta övertrumfar önskan att hålla avstånd till personen.

När Albin själv går fram till personen och tigger godis så kan vi börja göra lite andra saker, som att träna lydnad till exempel. Han behöver en kvart extra på sig i nya omgivningar för att kolla in stället, när han klarar att ta emot godis så känner han sig såpass trygg att jag kan börja ställa krav på honom, dvs jobba.

Sajtvärd på Healing och Pudel, medis på Tarot och Övernaturligt

Anmäl
2013-08-14 13:38 #3 av: idipidi

Usch, jag blir lite ledsen av att läsa om era hundar. Så där är nämligen min 8 månaders också och jag hade hoppats att det skulle gå över med tiden. Hon är kanske inte fullt så svår på folk utan i regel glad i de som hon väl fått hälsa på, men främmande människor är jättejobbigt. Tycker att vi miljötränar hela tiden, men märker väldigt liten skillnad. Vanliga promenadvägarna hemma, förbi centrum o.s.v. är fortfarande jättejobbiga. Går det någon bakom oss på gångvägen så att hon inte kan se personen så går hon med huvudet bakåt och vill helst inte gå alls förrän personen har passerat. Kontrollbehov till tusen, måste ha koll på allt och så stress och överslag om hon hamnar i situationer som känns jobbiga, där många rör sig o.s.v. Dessutom helt utan matintresse så godis är värt noll och intet. Relativt glad i föremål och lek dock, men kan inte engagera sig i det om hon inte känner sig trygg.

Anmäl
2013-08-14 13:43 #4 av: TjockaBerta

Det behövs nog lite mera fart om man ska bli instruktör. Hon gav upp direkt. Ledsen

Så knepig är inte Thomas så jag vet inte riktigt vad hon hade för problem. 

Där vi brukar gå kurser har det inte varit några konstigheter utan vi har anpassat efter vad Thomas har klarat. Där kom han verkligen till sin rätt på spårkursen. Helt fokuserad. 

Vi får hålla oss till vår vanliga instruktör. Jag tyckte bara att det hade varit ett utmärkt tillfälle till lite mera träning.

Anmäl
2013-08-14 23:42 #5 av: [Forest]

Visste han att Thomas var en pudel? Och att han var harrig? För en bra instruktör ska förbise raser och ha lösningar anser jag. Jag har vart på titt på en som håller kurser, och hon gjorde såna fel att jag förståg varför 2 hundar inte återkomm på nästa kurs. Kvickfix hon tipsa om hati och annat än att verkligen detta ska vi arbeta på unghund o superglad var den, men sprallig. Dom återkom inte. Nästa tipsa hon om stryphalsband de återkom inte heller.
Jag går på kurs hos 2, ena är uppfödaren till Enja som rär ubildad och har flera lösningar på olika "problem" hon ser personen hur man gör o vad som brister, lägger aldrig skulden på hunden utan att man gör lite små fel men ger beröm för allt annat man gör rätt. Andra är bra instrukör på spår och rallylydad så där väljer jag henne för att det är bra för hundarna att se lite annat med. Men en som är harrig kanske är bäst att ta myrsteg med och hålla sig till hundkurser där de är vana att vara. Just för att dom kanske släpper "ha kollen på omgivningen".

3, Det där kan även bero på att din är unghund, sen visst ser jag stor skillnad på våra här. Ena kolugn och undersöker med vad är det som låter isf "WOW" det låter något i kattlådan. Donna därimot kan vara lite fjantig men nu är det mörkare ute då blir ofta hundar fjompigare på kvällarna. Sen har hon löpt och haft en boll till valp, därmed är hormonerna helt galet fel o gör sitt med. Det finns halsband som kanske kan hjälpa hundar som är lite nerviga av sig DAP halsband är något som flera testat och även märkt skillnad. Så varför inte testa :)

Sophie-Medarbetare på pudel

Anmäl
2013-08-15 08:07 #6 av: TjockaBerta

#3

Det låter som Thomas. Han är nu 1 år och 8 månader. Jag tycker att det långsamt blir bättre hela tiden. Det kan vara svårt att se men man märker det när man tänker bakåt i tiden.

Tyvärr kräver det mycket arbete. Det är liksom inga finpromenader man gör utan man motiverar, motiverar, motiverar hela tiden. Jag var helt slut i början efter varje promenad.

#5

Jag hade berättat om Th så det visste hon. Hon verkade inte kunna läsa hundar heller. För vi mötte två andra pudlar som vi aldrig träffat förr och Th böjde sig som en ostbåge för den ena tiken. Instruktören såg ut som ett frågetecken när jag visade på det. 


Anmäl
2013-08-15 08:51 #7 av: MaritaBo

Man kan ju undra om han/hon egentligen ska bli instruktör när han/hon (jag vägrar säga hen) vägrade att ta sig an Thomas... Det är till att göra det lätt för sig att vägra.

Är ju själv utbildad instruktör och hade gladeligen satt mina kunskaper på prov på en "problemhund" men tyvärr fanns det inga sådana just då. Däremot en livlig labbe som jag tog an och det gick bra.

Jag tycker att det är roligare att jobba som instruktör (har dock inte gjort det på ca 5 år) när jag får något att bita i. Att få hjärncellerna att jobba och se resultatet är ju belöning i sig. Förutsatt att föraren gör som jag säger. Vilket inte de alltid gör - även fast det är snälla metoder.

Anmäl
2013-08-15 09:22 #8 av: idipidi

Jo, hon är egentligen inte rädd utan riktigt modig i många andra situationer. Vill absolut fram och undersöka, hoppar upp på saker, klättrar, undersöker. Inte det minsta rädd för ljud inomhus. Men promenaderna hemma, där vi stöter på folk hela tiden är verkligen superjobbiga.

Anmäl
2013-08-15 11:36 #9 av: TjockaBerta

#8

Samma här. Väjer inte för något konstig. Sätter tassarna på eller hoppar upp på allt nytt vi möter på ute osv. Fungerar utmärkt med andra hundar. Klarar skott, åska och annat. Och världens lugnaste hund inomhus.

Anmäl
2013-08-15 11:46 #10 av: TjockaBerta

#7

Man ska våga ta sig an en utmaning. Kanske hon var så ny att hon var rädd att instruera fel. Men som sagt, hon hade inget riktigt driv. 

Vi har träffat andra under utbildning tidigare och det har inte varit några problem.


Anmäl
2013-08-15 13:20 #11 av: MaritaBo

#10

Då ska hon absolut inte bli instruktör. Då har man inga grundkunskaper och passar inte för "yrket". När man går utbildningen som på min tid i alla fall började med handledarutbildning, sedan instruktör B och därefter A. Kan ju ha ändrats med tiden. Men i alla fall, så har man sin/sina lärare att diskutera med och så även kurskamraterna. Man får inte vara rädd att fråga om råd.

Anmäl
2015-05-26 15:31 #12 av: Amandla

Hur har det gått för era pudlar? Albin blir långsamt och säkert allt tryggare, han kan mycket väl tigga godis direkt av en främling (som jag såklart redan "godkänt") och då får han mycket beröm av mig, jag brukar säga att han är den enda hunden jag kan tänka mig att uppmuntra att tigga Skrattar

Sajtvärd på Healing och Pudel, medis på Tarot och Övernaturligt

Anmäl
2015-05-26 17:26 #13 av: TjockaBerta

Thomas var inte helt hopplös;)

Han har utvecklats enormt. Inte minst sen den gamla hunden är borta.

Jag har jobbat väldigt mycket med honom och har nu vid 3,5 år en hund som äntligen kommit i slyngelåldern.

Just nu är vi ett utbildningscase igen. Instruktören utbildar sig till problemhundsinstruktör och Thomas är ett bra objekt.

Beträffande spår är han en superduktig liten kille. Just nu går vi en kurs i viltspår. Jag hoppar på så mycket som möjligt med honom för det är bra träning.

#12
Ja det är med blandade känslor som man ser sin hund hoppa på folk och tigga godis

Anmäl
2015-05-26 17:37 #14 av: [Forest]

12.  Se där här har aldrig Enja eller Donna tagit  godis av främling/lite bekant nu har vi inte hamnat i godisgiva när Milli vart med då skulle säkert snålheten slagit in i både Enja o Donna Skämtar 

13 skönt o höra att det går framåt i träning och utvecklingen. Du får gärna skriva mer hur det går då ni tränar för fullt. 

Sophie-Medarbetare på pudel

Anmäl
2015-05-26 18:01 #15 av: Amandla

Låter bra TB! Och helt klart påverkas hundarna av andra flockmedlemmar, på gott och ont.

Sajtvärd på Healing och Pudel, medis på Tarot och Övernaturligt

Anmäl
2015-05-29 22:42 #16 av: TjockaBerta

Idag var det viltspår 2. Th gjorde vad han skulle men jag hade alla problem man kan ha. Som instruktören sa: Th löste alla problem och fortsatte att jobba.

Men jag har Ågren för att jag misslyckades.

Nu sover han så tungt i soffan efter ett väl uträttat uppdrag. Gullehund

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.