Annons:
Etikettbeteende
Läst 17972 ggr
Anterrabae
8/26/12, 8:00 PM

Dominant pudelvalp. in absurdum!

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Jag har en valp, en dvärgpudelhane på snart 6 månader. Vi brukar skämtsamt säga att den lilla hunden inte har hybris, han ÄR hybris. Flört

Är pudel en dominant ras?

Jag vet att hanvalpar kan vara kaxiga och ta för sig av livet och det är inte alls svårt att urskilja vad som är valpfasoner. Men så har han en annan sida också. Han är alfahanen i flocken. Han är i sitt huvud jämnställd med min man, alla andra, jag själv, våran dotter, makens 18-åring och vår två 10åriga katter är i hans värd under honom i rang.

Han försökte dominera mig redan vid nio veckors ålder.

Nu är han en glad och trevlig grabb också som gärna arbetar och lär sig och sånt, så att lära honom vad som är ok och inte har inte varit så svårt. Förutom när det slår över i huvudet på honom. Han blir som en gremlin (ni vet de där små söta som man inte får ge vatten eller mat efter midnatt, då blir de monster Tungan ute) Eller Dr Jekyll och Mr Hyde. Utan förvarning så slår det över, och då är det bara han som bestämmer, han morrar, visar tänderna och gör utfall. Till en början (så där 10-12 v gammal) så var det mest morr, gläfs och tänder. med tiden har det eskalerat, och nu hugger han för att skada. Igår blödde jag på flera ställen på händerna och har blåmärken efter slagsmålet.

Det jag gör när han börjar bråka är att ta honom i nackskinnet, brotta över honom på rygg och stirra honom i ögnen, tills han viker bort blicken. Vilket han inte gör i första taget. Han visar efter ett tag att han typ ger sig, för att jag ska släppa, men så fort jag lossar greppet gör han nya utfäll.

När han lugnat sig, obs inte visat någon undergivenhet, men slutat framhärda Så går han och lägger sig och sover en stund. När han vaknar är han hur trevlig som helst, som om inget hänt. Glad, lekig, lydig och pigg på lek och bus. Inte ett sår av den tidigare gremlinen som låg och frustade och snarkade.

Jag inser att han är liten, och att det för hoppningsvis kan växa bort till viss del i takt med att han inte blir övertrött. Precis som barn växer ifrån trötthetsutbrott. Men hur ska jag få honom att fatta att man inte bits, hugger eller gör morrande hotfulla utfall, speciellt inte mot fyraåringen här hemma.

Jag har ganska många exepmpel på ideeer och ryck han fått för sig som visar att han är extremt orädd, och dominant. Det finns inget alls som antyder att han skulle backa, mot något. Inte fordon, människor, andra hundar. Inte ens katternas klor. han blev riven av ena katten, när han var för på. Han reagerade som att "ja, hon leker", och viftade tillbaka.

Råd och tips? Han är underbar, och älskar honom hur mycket som helst. Men han är otäckt oberäknelig. Han är min första hund, men maken är uppvuxen med pudlar. Dock bara tikar sen tidigare.

Bilden är från idag, efter att han försökt vara med och leka med två fyraåringar.. Han fick inte vara med som han ville, men eftermiddagen förlöpte utan missöden. Trött valp!

//Ida

Sajtvärd för Kost , Hypermobilitet Och Synskadade

Annons:
fidojunior
8/27/12, 10:14 AM
#1

Även en rädd och osäker hund kan bitas och attackera.

Vid vilka situationer beter han sig som han gör?

Hälsningar Olivia

Titta gärna in på min blogg

Maidens
8/27/12, 10:22 AM
#2

Jag ryser bara jäg läser ditt inlägg.. Brotta ner, nypas, stirra stint i ögonen…

Du kommer bara få en rädd och osäker hund som inte litar på dig. En hund som inte tycker att du är rolig att vara med..

Kopiera gärna ditt inlägg och posta i vovve.net så kan du säkert få råd om hur du i stället ska göra.

Anterrabae
8/27/12, 11:15 AM
#3

Han beter sig som han gör i situatoner när han tycker att han äger en person eller ett föremål.

Ett exempel är när min fyraåriga dotter vill sitta i soffan och kolla på film. Då kan titus få för sig att Soffan är hans och alla som kommer i närheten ska straffas. Han morrar, och hugger för att bitas gärna gör utfall mot ansiktet och så gentemot vår dotter. När hon ska gå någonstans och om han inte vill det så ställer han sig på baktassarna, med framtassarna på henne och knuffar, morrar och försöker blockera.

detta HELT oprovocerat. Jag har obeserverat ifall tösen gör något som triggar honom.

I går hoppade han upp och tog dotterns huvudkudde. När jag skulle ta den ifrån honom, visa honom till hans bädd så högg ham mig så våldsamt att jag har blåmärken på armar, händer och blodvite uppstod.

Det här är ingen osäker eller rädd hund, han är dominant. Det finns inget han ryggar eller backar för. INGET. Bussar och bilar som kör förbi är utmaningar, lika så grannens stora svarta hund. (som för övrigt är jättesnäll Flört) Människor i hans omgivning är till för att hoppas på, lekas med och bestämma över. Till och med den 14 åriga tiken ryggade och visade sig undergiven först. Även hundvana personer, med stor erfarenhet av dominanta hundar bedömmer honom som orädd, dominant och kaxig.

Sen så vill jag poängtera att den största delen av tiden är han bara glad och kaxig, lyhörd och lydig. Världens trevligaste och mysigaste hund. Med världens bästa potential att bli hur fin som helst. Han räds inte,  och är van vid barn, byggverktyg, hushållsmaskiner. jag har inte hittat något specifikt som skulle kunna sägas triggar detta beteendet. mer än trötthet.

Så, gällande kommentaren i #2,
Jag vet inte om jag ska ta illa upp eller välja att bortse från den. men jag tror inte jag klarar det senare. Tror du verkligen att jag vill att det ska vara så här? Varför tror du i så fall att jag vänder mig till ett forum med "experter" på just den ras jag har? Och där uttryckligen BER om hjälp?? Jag betackar mig för fortsatta spydiga kommentarer.

Min hund är fullständigt glad, trygg och lycklig med mig. Han vill ofta ligga i mitt knä och gosa. Det är till mig han kommer för att busa, och leka vilt, det är till mig han kommer när han vill ut. Det är jag som tränar och trixar med honom och jag är den som spenderar mest tid med honom, då jag är den som är hemma på dagarna. Han är hur duktig och lydig som helst, till exempel så kan jag mata katterna och Titus på samma ställe, när han ätit upp, sitter han alltid och väntar på katterna utan att försöka ta deras mat. Det är som regel inga problem att ha honom lös. Däremot är det inte så lätt att gå med honom i koppel, men det gissar jag beror på ålder snarare än något annat. Han möter mig skuttande och förväntansfullt varje morgon med en blick som undrar "vad ska vi göra för spännande idag?"

Han möter mig på samma nivå, men han är mig inte undergiven. han är min bästa kompis, tills han får för sig att något är hans. Till exempel min handväska, matkassen, soffan, mina skor..

Jag säger det igen, förutom vid de tillfällen han "slår över" så finns det inget som tyder på minsta instabilitet.

Så, om ni vill så kan jag ta min fråga om hjälp någon annan stans. I min värld är det inte OK att bli biten. Inte heller att bli hotad eller dominerad  av sin hundvalp. Jag har försökt på massor av sätt, men när det klickar och slår över i skallen på honom, då blir det som ett attack-mode som är inställt på att skada.

Hur skulle en vargflock gjort? Hans mamma? Pratat honom tillrätta? I såfall vill jag lära mig det språket..

//Ida

Sajtvärd för Kost , Hypermobilitet Och Synskadade

fidojunior
8/27/12, 11:55 AM
#4

Han är en hund, inte en varg så hur en vargflock skulle ha gjort spelar inte så stor roll. Jag tror inte på att hundar vill ta över och bestämma över oss människor. Visst kan de få för sig att inte lyda en och göra som de vill men inte att de försöker vara ledare eller äga oss.

"Även hundvana personer, med stor erfarenhet av dominanta hundar bedömmer honom som orädd, dominant och kaxig." Kan inte de hjälpa dig då??

Under/överstimulerad? Han kan ha ont någonstans, smärta kan visas genom aggressivitet.

Undrar också hur han vid 9 veckor ville dominera dig?

Vad gör ni när han t.ex. vaktar soffan från er? Har han en egen plats att ligga på där han får ligga utan att bli störd?

Hälsningar Olivia

Titta gärna in på min blogg

Amandla
8/27/12, 11:57 AM
#5

Ida, har du pratat med hans uppfödare? Blir du rädd för valpen när han håller på så där? (det kan jag förstå, det är otäckt med hundar som bits) Och det handlar inte om pudelfnatt, att han rusar runt hejvilt som om hjärnan vore bortblåst och kanske "råkar" klappra med käften lite väl nära? Måste fråga så jag vet att det inte är ett missförstått valpfnatt Flört

Min Pixie till exempel är otroligt viljestark och envis, jag vet inte hur många gånger jag sagt att jag är väldigt glad att hon inte är min första valp. Då hade hon säkerligen lyckats driva mig långt Obestämd Men med lugn, konsekvens och att ALDRIG ge upp (vare sig det gällde att klippa klor, låta henne härja med för snälla hundar som inte sa ifrån eller att det var sovdags) så har det blivit riktigt bra.

Pudlar är smarta och lättlärda, de lär sig sånt som vi tycker är dåligt precis lika lätt - om inte lättare… - som det som är bra.

Umgås valpen med någon äldre hund som är duktig på hundspråk och kan säga ifrån? Min Albin har varit (och är) en klippa med Pixie, han har uppfostrat henne väldigt bra. Faktiskt är det först nu när hon är drygt två år som han verkligen sagt ifrån åt henne, ett par gånger när hon tänkte bitcha sig mot en annan hund, då blev Albin fly förbaskad på Pixie och talade om att hon gjorde fel. Han är den perfekta indikatorn på hur en annan hund mår, är Albin nöjd så vet jag att den andra hunden mår bra. Är han missnöjd, då finns det anledning till det.


Sajtvärd på Healing och Pudel, medis på Tarot och Övernaturligt
Anterrabae
8/27/12, 12:33 PM
#6

#4 fidojunior
Vid nio veckor försökta han hoppa upp på armar och ben på mig hålla fast med framtassar och tänder (obs inte bita, bara hålla) och juckade hej vilt. När det inte var ok, så forsatte han manövern med kuddar och till och med katterna.

Jag vet annars inte hur jag ska beskriva beteendet han har att han försöker kontrollera sakerna i sin omgivning, genom att markera när andra kommer för nära det som är "hans"

Men tamhunden har väl ändå mer gemensamt med en varg än med människor vad gäller beteende?

#5 amandla
Nej, jag har inte fått tag på henne än. men det är ett "projekt in progress". Det ska bli intressant att se vad hon har att säga.

Nej jag blir inte rädd, jag ryggar inte. Om något blir jag irriterad. men oftast blir jag inte ens upprörd. När han bits hårt, kan jag känna att jag blir mer fokuserad på att visa att det inte är ok, och att sådant uppförande inte accepteras.

och Nej, det är inget pudelryck, det är inget som helst ofokuserat hos honom när han blir sådär. Han bröstar upp sig, visar alla tänderna, stirrar och hugger. Han tar alltid första steget, och jag måste alltid försvara mig, om jag ska få ha min soffa kvar, eller min handväska eller matkassen eller vad han nu fått för sig att han vill ha. Han ställer sig över och försvarar. Valp-/pudelfnatten är frekvent förekommande de med och enligt mitt tycke väldigt roliga.

Ja han har flera ställen som bara är hans. En bädd i vardagsrummet, nära oss. Där är han jätteduktig och nöjd när vi äter. Till exempel. han har även en transprotbur som är bäddad och öppen. Dit går han och lägger sig när han vill vara ifred.

Nej, jag har ingen vuxen stabil hund som han umgås regelbunet med.. Vi är gnaska ensamma om hund här. En fråga. Du säger att Albin uppfostrade Pixie? Hur?

jag kan ju tänka mig hur hans mamma skulle sagt ifrån, Jag vet hur mina katter sa ifrån till sina kattungar. Jag vet hur de säger ifrån till titus. Inte är det särskillt mjukt och beskedligt inte.Om man inte har en annan hund till att sköta den sortens markerande, så måste ju jag göra det.. Hur?

Smarta och lättlarda, jo jag vet Skrattande det är fantastiskt roligt. Jag undrar dock om han lärt sig genom mitt beteende att jag är den som viker först, om han bara lugnar sig, och därför tar sig större friheter nästa gång. Det känns onekligen så.

Jag är ingen person som ger upp, jag vet att vi kommer igenom det här, och jag har i och för sig bara haft katter tidigare, men även problemkatter. Jag vet att min hund är en valp. jag vet att aggroutbrotten är en del av valpigheten. Alltså kommer de lugna sig. Men jag måste få verktyg att hantera dem nu.

Tack!

//Ida

Sajtvärd för Kost , Hypermobilitet Och Synskadade

Annons:
Anterrabae
8/27/12, 12:46 PM
#7

Ja just det, du frågade vad jag gör när han försöker hävda sitt ägenade. Är det i soffan så närmar jag mig och lyfter ner honom, till hans plats. det brukar resutlterar i ett utfall av hugg och morr.

Är det min väska eller något mindre än en möbel. Så tar jag det ifrån honom, med ungefär samma resultat.

Jag markerar tillnaka mot honom först efter att han har flugit på mig. Nöjer han sig med att morra och sen flytta på sig, så är det helt ok. Då får det passera. Bits han så blir det ett annat läge.

//Ida

Sajtvärd för Kost , Hypermobilitet Och Synskadade

Amandla
8/27/12, 12:57 PM
#8

Albin har främst lekt med Pixie, och på det sättet visat henne vad som går an. Att man inte snor saker för varann osv. Att umgås med en annan hund ger en grundtrygghet tror jag, sen måste det inte vara varenda dag. Den gången jag beskrev ovan, när Albin blev riktigt arg på Pixie, då tog han sats och stötte med framtassarna i bröstkorgen på henne så hon for iväg samtidigt som han morrskällde hårt åt henne. Han stod kvar och blängde på henne en stund, sen gick han till den andra hunden och lekte med den.

Tror du att valpen är trött när han blir så där? Massor med frågor Cool och även om jag inte har mängder med råd att ge så kanske vi kan spåna på lite varför han gör som han gör. Det är svårt när man inte är med själv och ser. Men, om du har provat att trycka ner honom som du beskriver och det inte funkar, kan du tänka dig att testa att istället sätta  honom i ett annat rum? Att han inte får vara med när han uppför sig illa? Bra att du inte är rädd!


Sajtvärd på Healing och Pudel, medis på Tarot och Övernaturligt
Maidens
8/27/12, 1:20 PM
#9

Ja du väljer att tolka mitt nlägg som otrevligt, men det är inte menat så. Jag blir bara lite matt när jag läser vad du skrivit.

Dina åsikter speglar en hundhållning som har många år på nacken och som de flesta valt att avstå ifrån. En hund är en hund och en varg är en varg. Att tro att en hunds avsikter är att alltid klättra på någon slags heirarkistege är för mig en förlegad syn som kan försvåra sammarbetet med hunden.

Hur gör du med kontaktövningar med din hund? Har ni roligt tillsammans och känner du att din hund vill ta kontakt på ett positivt sätt med dig?  Hur berömmer du honom och hur belönar honom? Använder du dig av bestraffningar? I så fall hur och varför och vad vill du uppnå med det? Vet du hur du kan korrigera hunden utan att bestraffa honom? Vad är det för resultat du vill få fram genom att nypas, brottas och stirra på honom? Blev det ett bra resultat av det? Om inte.. kanske du ska testa något annat i stället.

Du skriver att valpen var "dominant" redan som 9-veckors bara för att han juckade. I de allra flesta fall är juckande hos en valp ett sätt att locka fram lek och inget som har med dominans att göra. Likaså att vakta sina leksaker eller sin mat. Det handlar inte om dominans.

Vad menar du med att din hund ska vara undergiven? Förklara gärna mer hur du menar? Är det att han ska lyda dina kommandon? I så fall handlar det inte om undergivenhet.

Du och din hund kommer i många konfliket och maktkamper varje dag som bara verkar eskalera och bli till en ond cirkel.

Mina rekommendationer till dig är..

* Att gå en kurs för att få hjälp, eller få personliga träningstimmar med en duktig hundinstruktör.

* Läs gärna boken "Kontaktkontraktet" av Eva Bodfäldt.

* Läsa häftet "Dominans och ledarskap, fakta eller fantasi"

* Ta kontakt med uppfödaren och rådfråga henne.

Anterrabae
8/27/12, 11:19 PM
#10

Jag vill bara helt kort hoppa in och tacka för råd och engagemang. Det uppsaKattas enormt. Jag tar till mig allt och återkommer imorgon med så utförliga och tydliga svar jag kan. Ville bara tacka! Jag är rädd att mina ord som för mig är självklara i sin betydelse, kanske inte betyder eller uppfattas på samma sätt av andra. Ett för mig positivt ord kanske låter fruktansvärt och negativt för en annan. Jag ska försöka reda ut hur jag menar… Vill ju ha hjälp, inte missförstånd.

//Ida

Sajtvärd för Kost , Hypermobilitet Och Synskadade

[Forest]
8/28/12, 10:42 AM
#11

TS beskriv gärna vad du anser är dominans.

Jag har mycket svårt o se dominans då jag itne tror på sånt alls. Jag tror vissa hundar har mer pondus o bättre självförtronende än andra redan när de föds, o sen av sina moder får de trygghet = självsäkerhet. Behandla sin hund som undersåtare det fattar jag inte mig på att man gör. Attt sen nypa , stirra argt och sen brottna ner för mig skapar man helt enkelt en hund som blir osäker som dessutom ser dig som en opålitlig kompis. Du ska vara ett team med din hund hur ska du kunna bygga upp det förtronde om du gör detta? Klart att hundar som itne litar på sin ägare säger ifrån. Nej pudel är ingen dominant ras. Sen valpar är valpar man får räkna med att de kan vara små monster :)

jag rek böcker:  skjut inte hunden- av Karen Pryor

Alfasyndromet – om ledarskap och rangordning hos hundar av Anders Hallgren
Maidens
8/28/12, 1:35 PM
#12

Jag har några fler tips att ge dig kom jag på. Titta gärna på dessa klipp på en väldigt duktig hundtränare som heter Emily Larlham.

http://www.youtube.com/kikopup

I stället för att skälla, brottas och nypas så måste du erbjuda något som hunden tycker är roligare än tex vara i soffan. Erbjud en hundplats som han får vara på  och som du på alla vis visar är jätterolig för honom att vara på. Beröm, lek, belöna. Umgänget med dig ska vara det roligaste hunden vet utan att han är rädd för att få nyp eller skäll. Felaktigt beteende skall inte bestraffas, det är i stället det rätta beteendet som skall belönas.

Och klicka in din hund så blir träningen lättare.

Alla felaktiga beteenden som du inte gillar kan inte tas bort om du inte visar hunden vad som är rätt. Fel beteende ska bytas mot rätt och det kan inte göras med våld och bestraffningar. Hunden måste ta "beslutet" själv och det gör den genom din träning.

wintermynta
8/28/12, 10:58 PM
#13

Nu är inte jag expert på hundar eller deras beteende men är han kastrerad?
Det finns ju chipkastrering som inte är permanent och som dämpar testosteronet? Blir han lite lugnare så kanske det är lättare att arbeta med honom?

Annons:
[Forest]
8/28/12, 11:06 PM
#14

13 Skaffar man sig en hane ovasett ras anser jag att man får räkna lite med arbete med dom de första 3 åren att en kastrering ska göra susen på en valp fattar jag inte. Det finns oxå en del nackdelar med kastrering det bör man inte helt blunda för. Jag känner för många bra okastrerade hanar o känner oxå bra kastrater. Men så känner jag oxå de kastrater som funkar som okastrerade hanar, allså de revirkissar inne/ute, de fattar löp de kan para o slutföra en hel hängning. De matvägrar som okastrerade hanar o pipplar  och är oroliga inne  när tikar löper(även de i deras närhet inom 1 mil radie). Sen visst kastrering kan hjälpa hanar som verkligen inte mår bra vid löp att kanske må lite bättre. Men det stora hela för mig är det ingen "snabb fix" som 100% garanti utan 50-50% chans att det kan underlätta.

Anterrabae
8/29/12, 12:34 AM
#15

Hej, nu har jag funderat och grubblat på hur jag ska formulera mig på bästa sätt för att undvika ytterligare missförstånd. jag hoppas jag lyckas.. Flört

För att börja med ord. Jag inser att jag utan att vilja det har använt mig av extremt laddade, och framför allt negativt laddade ord när jag väljer att säga dominans och undergivenhet. I min värld är det inte så. Jag har aldrig sett orden som det.

I min värld och i svenska akademins ordbok bettyder dominans "det att bestämma" "den som sätter upp reglerna" Inget annat. Jag förväntar mig att jag är den dominanta i mitt förhållande till min hund, eftersom det är jag som har ansvaret att sätta upp ramverket, reglerna för vad som är ok beteende och inte. Det handlar inte om att styra i minsta detalj, att ha en exemplariskt lydig valp och det har ALDRIG innefattat bestraffning för felaktigt beteenede.

jag har sagt det i varje inlägg ovan att jag har en fantastisk hund, hur trevlig, lydig och rolig som helst. Han har bara inte fattat vem som sätter upp reglerna. I hans värld får han vara en olydig hund om han vill. Och i det flesta fallen går jag med på det. Jag är fullständigt överens med er alla om att dåligt beteende ska motiveras bort med belöningar av gott beteende. Inte med besträffningar.

De enda gånger jag har bråttats med min hund, och hållit i honom, samt stirrat tillbaka, är när han har huggit efter mig först. I samband med att jag ska flytta honom från stället där han muppade ur. (ursäkta ordvalet, men jag kom inte på något bättre) Jag måste poängtera att jag aldrig har hämnats eller bestraffat ens då. Bara hållit, och visat vem som bestämmer i den här flocken. För det är ju vad det handlar om, en kort urmuppning där han blir hotufll, och hugger. gör aggroutfall för att skada. Om jag inte skulle hållit i honom och hindrat hans fortsatta utfall skulle jag inte haft mina händer hela, eller kanske till och med skulle ha ett allvarligt skadat ansikte, eller ännu värre ett allvarligt skadat barn.

Vart ifrån i mina inlägg kommer iden att jag brukar nypas och straffa min hund om han inte lyder? Vad har jag sagt som tyder på det? Jag tycker att jag har betonat att han är världens finaste och bästa förutom korta stunder? Och NEJ, vi har inte många konflikter varje dag. Det är inte ens varje dag. men ja. När vi har hamnat i konflikt har det eskalerat. Därför ber jag om hjälp.

När han lugnat sig från urmuppningen har jag alltid släppt och gått därifrån så han fått lugna sig och hämta sig ifred. När han kommit ut har han alltid varit sitt gamla vanliga trevliga jag. Som han i stort sätt alltid är.

Nå, jag säger att jag vill ha en undergiven hund. Det betyder att jag vill ha en hund som vet att det är jag som har sista ordet. Någon han kan kan lita på har kontroll på läget, och tar ansvar för det.

Underlydenhet har inget med förtryck att göra, inte heller med bestraffning.

Jag hoppas att jag är tydlig i hur jag tänker och funkar när jag skriver så.

Relationen jag är ute efter är alltså följande:
Jag vill vara den som sätter ramverket av regler gällande alla mina husdjur, även katterna. De vet vad som går an och inte, vad gäller köksbänkar, bord, klösande på möbler och så vidare, för att jag har lärt dem det. Och de är mig undergivna för att de lyder (åtminståne när jag är hemma Flört) den enda "bestraffningen" eller rättare konsekvensen de råkar ut för vid olydnad är att jag flyttar på dem samt säger NEJ.

Detta är vad jag förväntar mig att min hund ska lära sig. Jag vet att han är en valp och jag vet att vissa saker tar längre tid att få in i huvudet än andra. Är man en kaxig, självsäker och i sina egna ögon en dominant liten valp (alltså en som sätter upp reglerna själv) så behöver man inte lyssna, varken när matte säger nej, eller lockar och motiverar med godis, lek eller annat. För vissa individer går det fortare än för andra. Och min vovve tillhör inte de snabbast reagerande på just detta. Han är gärna den som bestämmer. Han har ingen vuxen hund som kan berätta för honom vad som är ok och inte. Det måste jag göra. Här kommer min frågeställning. Hur kommunicerar jag med honom så detta går så lätt som möjligt?

Så, har jag lyckats reda ut vad jag menar med dominant och undergiven, och vad jag vill ha ut?

Vad gällande frågorna. Först fick jag frågan om jag tror att de är urmuppningarna kan bero på övertrötthet. Ja, absolut att det kan vara så. Jag närker juh ur min fyraåriga dotter kan få utnrått när hon är övertrött. Och ja, jag vet att en hund inte är en männinska. Men jag gissar att de också kan bli griniga när de är trötta. Katterna kan ju det. Eftersom han alltid sover efter ett sånt utbrott och allt är över och förbi när han vaknar är det väl inte ett orimligt antagande.

Sen till frågorna om min och Titus relation. Vi har hur bra kontakt som helst, ett dubbelt kommunicerande.  Vi har både konkreta kontaktövningar med upprepningar och belöningar, men även spontana stunder av kontaktövning. Han tar kontakt, med glädje och förväntan. Vi leker, gosar, tränar, busar och bråttas (på lek) många gånger varje dag. Han belönas med kel, glada tillrop, godisbitar och massor med mer lek. Jag undviker generellt att påpeka misstag och sånt från hans sida, så länge de inte kan bli farlgia för honom. Han har nämligen en förkärlek för att leka med och tugga sönder plast. Då tar jag helt eneklt det han inte får ha och ger honom hans egen leksak eller tuggben eller något sånt i stället.

Han kommer till mig både för kel och lek när jag ropar på honom, och han tar även själv initiativet till detsamma. Det yttrar sig som att han tar tag i mina klader och drar mig till sina leksaker, eller kommer med kopplet i högsta hugg eller släpper leksaker vid mina fötter. Han hoppar gärna upp i knät och rullar hop sig till en boll när han vill vila och gosa. eller så klättrar han upp och lägger sig uppe i famnen med huvudet på min axel. Han klättrar även upp för att ha puuskalas! Han har ALDRIG ifrågasatt vem som ger honom maten. Sitter snällt och väntar tills jag säger var så god. Inte för att jag tvingar honom, utan för att han vill.

Ja, jag korrigerar alltid utan bestraffningar. Oftast med en harkling ett lågmält men bestämt Nej, eller med ett schh. I 90% av fallen räcker det utmärkt. I de övriga 10 så får jag gå in och flytta bort honom, sätta honom i hans bädd eller i ett annat rum. Det är i ett fåtal av dessa lägen som han går till anfall. Och det är dessa anfall jag vill komma åt.

Han lyder för att han vill, om han vill. Inte för att det är jag som har satt upp regeln. Eller hur jag ska säga. Han lyder för att han verkar tycka att han vill ha det så. Han kommer på inkall för att han vill, inte för att jag vill. Oavsätt hur mycket leksaker, godis eller annat fantastiskt roligt jag kan hitta på. Det är detta jag menar som att han har en dominant läggning. Allt sker på hans villkor. Bara.

Jag vill att han ska vilja komma för att jag vill och för att han tycker att jag är det roligaste han vet. För att han litar på att jag har koll på läget och jag har rätt att sätta ramarna. Det naturligaste för honom är at han gör det i nuläget.

Jag övar gärna med honom, för att få det att bli rätt.  Men jag vill även veta hur jag kan förhindra att han muppar ur, får sina aggroutbrott.

Jag hoppas verkligen att jag svarat på era frågor. Många frågor är bra, då är det lättare att bli tydlig. jag hoppas att jag har varit det. Om inte fråga igen.

Jag har inte markerat svar och så till ovan nämnda inlägg, för jag tycker att svaren går i varandra. Jag hoppas att det är ok att jag för en generell diskussion med er alla. Och inte flera diskussioner med en och en. Jag har svårt att hålla i sär det då.

Vad gällande sista frågan kom kastraktion. Nej, han är inte kastrerad. Och jag hade hoppats att det skulle gå bra endå. Men vi har nämnt det som en av de sista utvägarna. Man vill ju helst inte sånt. Men jag vet att det kan bli lättare både för människor och framförallt för djuret om han blir jobbigt testosteronstinn.

Vad gäller att prata med uppfödaren så har inte det gett något. Hon har nog sämre koll på läget än jag Tungan ute Det här var hennes första kull.. och tja.. Proffsighet var väl kanske inte henns ledord. Ehrm. jag känner mig elak som säger så. men där har jag tyvärr inte mycket hjälp att få.

Puh, det blev långt. Men det är risken man får ta när man vill vara tydlig.

//Ida

Sajtvärd för Kost , Hypermobilitet Och Synskadade

[Forest]
8/29/12, 11:01 AM
#16

15 bra inlägg o tackar för svar :)

 du skrev : Jag förväntar mig att jag är den dominanta i mitt förhållande till min hund, eftersom det är jag som har ansvaret att sätta upp ramverket, reglerna för vad som är ok beteende och inte. Här kan du läsa en bra artikel om dominans http://blandrashundar.ifokus.se/articles/4d7154a4b9cb4622330655f2-dominans-dominanta-begrepp

Nu kommer min mitt svar till dig. När han biter o attackerar dig eller vem det nu är så tror jag till stor sanolikhet att det rör sig om övertrött, han får helt enkelt överslag. Det gäller för dig att se signalerna innan han kommer till detta då han är valp/unghund så antar jag att han orkar med vara sprallig o med en kort stund sen är hans konsentration slut. Då sker överslag o detta kan visa sig på olika sätt. Hinner du läsa av han tidigare så slipper han flippa ur. Sen är det inte helt ovanligt att en urflippad övertrött hund reagerar argt, jag har en hund där i klämig sits kan bli sur som attans o fräsa ifrån (Donna) hon vill inte känna sig inklämd. Detta gäller även när hon ska sova på natten att ha då våran Enja sovande för tätt gillar hon inte OM hon inte väljer lägga sig nära Enja själv.

Du måste oxå träna in passivträning o lära honom att nu är "leken slut". Sen som sagt var får pudlar fnatt de rusar omkring som tokar snabbare än vad deras ben nästan orkar springa men lugn detta varar ofta inte så länge, jag försöker inte avbryta fnattet utan för mig är det ett glatt sprall en glädje att se o för dom är det verkligen kul Flört

Sen är det som sagt var en valp/unghund du måste ställa mindre krav, sen är det vanligt att hundar behöver lugn ställe att vara på. Jag har själv barn dok större men 4åring har hög energi o singnalskänslig hund måste få andrum när barn får spelet o tappar humöret. Det gäller föresten alla hundar, de mår inte bra i ett hem där någon tappar humöret rätt som det är.

Jag rek dig varmt att läsa dom böcker jag nämde kan oxå tillföra en till av Anders H -Rädda, arga och stressade hundar Att lindra och bota med enkla medel

Anders Hallgren är gammal men jag tycker han har mycket bra att säga och skrivit många bra böcker. Sen rek jag oxå att gå unghundskurs eller liknande där kan man få mycket bra tips o träningshjälp med.

Anterrabae
8/29/12, 3:33 PM
#17

Tack!

Jo jag lutar också åt att det nog är trötthet som slår över.. I och med den här tråden har jag ju observerat honom på ett lite annat sätt. Och ser tröttsignalerna tidigare. Visst tjurar han ur när jag går och lägger honom i sovrummet och stänger dörren, men då får det vara så. Han somnar och är glad när han vaknar igen. Flört

Jag ska titta på och läsa det jag kan, det andra sätter jag maken på att läsa åt mig. Jag är synskadad så jag har lite begränsat vad jag kan läsa. Men allt som är digitalt eller inläst går bra. Ska kolla igenom TPBs inlästa bibliotek i frågan.

//Ida

Sajtvärd för Kost , Hypermobilitet Och Synskadade

Amandla
8/29/12, 4:10 PM
#18

Skönt att du känner att du fått hjälp här, hoppas det ordnar sig bra nu.


Sajtvärd på Healing och Pudel, medis på Tarot och Övernaturligt
Anterrabae
8/29/12, 4:12 PM
#19

Det gör det. Som sagt. jag vet att jag kommer igenom det. Jag är övertygad om att resultatet kommer bli bra. Det vore bara skönt med verktygen på vägen Flört

//Ida

Sajtvärd för Kost , Hypermobilitet Och Synskadade

[Forest]
8/29/12, 4:30 PM
#20

19 Det kan vara en pärs med vissa valpar/unghundar jag tror säkert att detta kommer gå bra. Är det något så tveka inte jag hoppas att vi kan hjälpa dig med din buse Flört

Annons:
Anterrabae
8/29/12, 5:24 PM
#21

Det är jag övertygade om att ni kan! Det måste ju finnas någon som upplevt liknande tidigare. Jag Lär ju inte vara först med kaxig hanvalpl.. heh.

Jag är jätteglad att han är så stabil som han är. Även om ett visst övermod finns. Men det har väl å andrasidan andra tonårsgrabbar (och vissa tjejer med) generellt Flört En inbyggd odödlighet.

Jag är jättetacksam att jag inte har en rädd eller nervös eller osäker hund. Det är svårare att bygga upp en bra självkänsla och grundtrygghet, än att lära sig hantera en hund med bra sådan, har jag förstått.

//Ida

Sajtvärd för Kost , Hypermobilitet Och Synskadade

TjockaBerta
8/29/12, 7:52 PM
#22

Lite sent kanske att instämma i att det lät som en form av stress men det tyckte jag också.

Min valp, nu 8,5 månader, sover fortfarande väldigt mycket. Mycket mera än vad jag hade räknat med. Men här är det lugnt och stilla så han kan vila så mycket han vill.

Det är bra när man måste formulera problemet i text. Man måste tänka igenom det ordentligt och  då brukar man kunna se på det utifrån.

>>>Malum domesticum<<<

wesdi
8/29/12, 10:22 PM
#23

Det kommer säkert gå bra.

Det som ofta glöms är att även lära valp passivitet, att kunna koppla av/att vila, att det inte alltid är full rulle utan det är *tråkstund/vilostund*.

En enkel regel man kan sätta upp i hemmet är att när valpen vilar/sover - då ska den vara ifred! Ingen går fram och gullar/klappar/smeker valpen utan valpen ska få vara helt ifred! Samma när den äter - låt den få äta ifred.

De här stunderna kan man ju passa på att även börja med ensamhetsträningen. Valpen somnar i ett rum, då går övriga till ett annat rum… valpen blir *ensam*.  Rätt enkelt sätt att börja ensamhetsträning på. som sedan utökas.. ut med sopor, hämta tidning, klippa gräset, hänga tvätt.. ja vad man nu kan tänkas hitta på göra någon minut/några minuter osv osv…

En valp blir fort trött.. men inte alltid den känner det själv.. den vill ju vara med familjen… kämpar på, blir det mycket lek och tjo så försöker ju valpen hänga med på allt… kan bli för mycket helt enkelt.

//Lena

Lena A
http://lenaarvidsson.wordpress

Anterrabae
8/29/12, 11:11 PM
#24

Jo så är det med all säkerhet.

Han har inga större problem med ensamtid. Han tycker det är skönt och går och lägger sig. Redan sen vi fick hem honom har just sov- och matstunder varit "heliga" Det har gått fram till alla i familjen, även fyraåringen att när Titus sover så måste han vara ensam. Han sover alltid i ett annat rum om vi är hemma. Annars kopplar han inte ner.

i och för sig upptäckte jag idag att han hade svårt att koppla ner när vi var i det andra rummet. Även fast han var i sin koja. Som är bara hans och han är väl medveten om den och älskar den. Det gick inte förrän jag följde med och la mig en stund på sängen själv.

Jag tror mycket handlar om att det mycket intryck, och att han blir övertrött. Att jag har svårt att inse hur många gånger och hur länge han faktiskt behöver sova. Är han och jag själva lägger han sig självmant, men om någon annan är hemma är det inte självklart. Och då glömmer jag lätt att ham måste läggas. Han sköter ju det själv när vi är ensamma.

Han är trygg och lugn så att lämna honom har aldrig orsakat någon oro från hans sida. Kortare svängar klarar han bra hemma, annars får han antingen följa med (med tillgång till sin bäddade transportbur) eller vara hos mina svärföräldrar, där det också är lugnt och skönt.

//Ida

Sajtvärd för Kost , Hypermobilitet Och Synskadade

Amandla
3/8/13, 7:53 PM
#25

Nu har det gått ett halvår, hur har det varit?


Sajtvärd på Healing och Pudel, medis på Tarot och Övernaturligt
Anterrabae
3/9/13, 1:49 PM
#26

I början, ett helvete.. Men sen lärde jag mig vad han behövde för att förstå att han inte är den som sätter ramarna i familjen. Nu när jag äntligen fick en konkret verktygslåda att ta till kan jag "vänta ut honom" bestämt och tydligt. Det tar sin tid, och tillfällena är sällan optimala men man får ta dem när de kommer. Efter det har det varit mycket bättre.. Förutom översexualiteten då ;) men han hugger mig inte så jag blöder längre i alla fall, eller slåss på liv och död, även om han glömmer bort sig och tar sig ton lite nu och då fortfarande. Det här året vi haft honom (snart i alla fall) har jag lärt mig massor, men det är bara de tre-fyra senaste månaderna som jag fått veta hur man ska göra. Och då gick det ganska fort..

//Ida

Sajtvärd för Kost , Hypermobilitet Och Synskadade

Anterrabae
3/9/13, 1:55 PM
#27

Detta har lett till att han är mer kommunikativ, trygg och med :)

//Ida

Sajtvärd för Kost , Hypermobilitet Och Synskadade

Annons:
Amandla
3/9/13, 2:19 PM
#28

Så skönt för dig och familjen och förstås vovven också! Visst lär man sig mycket av att ha hund, sånt där som man inte hade en tanke på innan…


Sajtvärd på Healing och Pudel, medis på Tarot och Övernaturligt
Anterrabae
3/9/13, 10:23 PM
#29

och klart står nog att han inte är en optimal/lätt första hund. 😉 Men nu är han min första, och då är det bara att gilla läget och lära sig att handskas med det hela. På ett sätt som funkar för alla!

//Ida

Sajtvärd för Kost , Hypermobilitet Och Synskadade

Upp till toppen
Annons: