Annons:
Etikettbeteende
Läst 15032 ggr
TjockaBerta
3/15/12, 11:39 AM

Svårt gå ut med pudelvalp, han vill gå hem

Valpen vill absolut inte gå hemifrån och då bär jag den en bit från huset, ca 4-5 minuter. När jag sen sätter ner honom tokdrar han åt hem-hållet. Det går inte alls att gå framåt utan han drar tills han storknar hemåt.

Han är 13 veckor och två dagar. Är det för tidigt att lämna gårdsplanen? En liten sväng bör väl gå bra? Den stora hunden bajsar inte hemma så vi måste liksom ge oss ut en bit.

Ska jag verkligen bära valpen hemifrån och tillbaka hem? Jag gillar inte att han drar så väldigt.

Han är ute och gör det han ska på gräsmattan men sen ska han in igen, inte vara ute i solen alls. Bara in hela tiden.

Brukar det vara så? Jag tycker jag minns tidigare valpar att man var ute och strosade runt i lugn och ro.

Det är däremot inga problem med rumsrenhet. Det går jättebra.

>>>Malum domesticum<<<

Annons:
ms-mee
3/15/12, 11:54 AM
#1

Jag tog hand om en grannes valp ett tag när han vart i samma ålder. Honom fick man bära en bra bit, för om han hann pinka eller bli trött så vägrade han gå.

Det kan ju vara värt att testa bära honom en längre bit :)

//Helene

Medarbetare på Days Of Our Lives

Amandla
3/15/12, 2:29 PM
#2

Visst har du alldeles nyss fått hem din valp? Han är en bebis fortfarande, håll dig där han känner sig trygg. Han har just upptäckt att världen är så otäckt stor, så ta det lugnt och lita på att han också upptäcker att det är spännande att vara ute så småningom.

Alla hundar är olika, din kanske råkar vara en lite mer känslig liten en som har fullt sjå med att anpassa sig. Andra är mer tuffa och verkar klara av det mesta direkt. Finns inga rätt eller fel, de är ju olika personligheter! Flört


Sajtvärd på Healing och Pudel, medis på Tarot och Övernaturligt
[Forest]
3/15/12, 4:22 PM
#3

2 när anser du då att man ska visa valpen lite mer än trädgården? det kan ju vara bra o veta :) Nu tycker jag du gav bra tips själv vart ute o traskat från början med Enja men jag hade någ dragplåstret med mig oxå våran fd hund var ju som liten extramamma för henne :)

Amandla
3/15/12, 9:36 PM
#4

Första veckan, kanske lite längre kan man allt stanna hemma i trädgården. Det är så nytt för valpen med allt. Sen kan man bära med sig valpen en bit och låta den gå hem. Så små valpar behöver inga promenader, de har fullt upp med livet ändå Glad Lite längre sträckor än 100 meter gick jag nog med Pixie när hon var fyra månader kanske, runt halvåret någon kilometer. Sen blev det vanliga promenader.


Sajtvärd på Healing och Pudel, medis på Tarot och Övernaturligt
wesdi
3/17/12, 4:51 PM
#5

Jag har låtit mina valpar få följa med till skogen tidigt. Av den anledningen att jag även har haft vuxna hundar som kräver sitt och inte alltid husse varit hemma och kunnat passa valpen.

Så då har *magryggan* varit en bra plats för valpen. Helt enkelt en vanlig lagmot stor ryggsäck med en handduk i bottnen som jag haft på magen. Valpen har fått suttit i den och jag har kunnat gå i normal takt och gått riktigt långa promisar med den/de vuxna hunden/hundarna.

Vi har hela tiden bott nära skog så det har varit perfekt naturlig miljö för en liten valp att utforska. Mjuk mossa, rötter, pinnar att bita i, blåbärsris att tumla runt i osv..
Ofta har jag tagit med mig dummy, föremål och då kunnat aktivera de vuxna med något (uppletande, apportering m.m.)

Valpen har fått kommit ned då och då. Då har självklart farten anpassats till valpen.  eller vi har stannat och valpen har fått upptäcka världen medan de vuxna hundarna fått lite vila eller träning.

Vart efter valpen vuxit så har stunderna i ryggan blivit allt kortare, valpen vill ned och utforska världen. Farten har så klart fått anpassas till valpen.

Lena A
http://lenaarvidsson.wordpress

TjockaBerta
3/18/12, 2:06 PM
#6

Fortfarande känns det inte roligt att gå ut med valpen. Vi går ut på baksidan som vätter mot en liten skog och så får jag bära ut honom för att han ska kissa och så fort det är gjort så tokdrar han och ska bara in. Råkar någon granne vara ute blir det panik och han ska in direkt. Då får jag vänta tills kusten är klar.

Nyss var jag tvungen att gå lite längre för äldre hunden MÅSTE bajsa. Jag vet inte vilket som är värst. Att bära, för det blir tungt nästan på en gång eller sätta ner honom och ha en valp som storknar i kopplet. Jag växlade om mellan de två.

Ryggsäcken kan jag inte hitta. Tycker mig minnas att den var framme i höstas men nu är den borta i alla fall. Kan inte ta mig till en affär just nu för att köpa en rygga som aldrig mera kommer att användas. Jag har diskbråck i nacken och har inte kunnat bära ryggsäck på över 15 år.

Visst är det jobb med en valp, jag har inte väntat mig annat men jag tänkte nog att man skulle kunna sitta ute en liten stund på baksidan med hundarna i lugn och ro. Det kändes som en perfekt årstid för att skaffa hund.

Jag är orolig för att det där med att dra i kopplet blir en ful ovana. Det värsta jag vet är en hund som drar. Om det blir det är det massor med jobb för att träna bort, om det någonsin är möjligt.

>>>Malum domesticum<<<

Annons:
Amandla
3/18/12, 2:13 PM
#7

Lugn, lugn… du har haft valpen hemma i en vecka eller två. Sådär var min Albin också, orolig och rädd för allt möjligt utomhus och ville bara hem. Koppelträningen har inte varit det minsta svår, jag bar honom helt enkelt en bit bort dit han inte varit förut så fick han gå en bit där, gick hur bra som helst.

Har du trädgård? Skärma av med kompostgaller så det blir en liten hage där du kan vara med hundarna, då ser du valpen hela tiden och han kan inte smita iväg.


Sajtvärd på Healing och Pudel, medis på Tarot och Övernaturligt
TjockaBerta
3/18/12, 3:20 PM
#8

#7

Nej humöret kanske inte är på topp just nu. Det är inte bara stora hunden som är rastlös och grinig när han inte får sin motion. SJälv är jag ju också van att komma ut och röra på mig. Jag går bara runt runt innomhus utan att veta vad jag ska göra liksom. Sen har jag ju dåligt samvete för den äldre. Det är inte hans fel att jag köpt valp, varför ska han behöva lida för det.

vi har inga kompostgaller och inget staket. Det enda är kopplet och som sagt då drar han tills han storknar. Den äldre är alltid lös så det är inga problem.

Det är inte kopplet som är ett problem i sig utan att han är panikslagen och bara drar och drar. Eller missförstod jag dig?

>>>Malum domesticum<<<

[Forest]
3/18/12, 3:28 PM
#9

8 kan tipsa dig om köp en sele, och låt han ha selen lite inne med. Det kan oxå vara så att han drar o drar pga du har halsband. Enja var sån som drog mycker pga halsbandet på. sele helt annat. Men tycker att du kan göra en liten valphage trygg o säker. Det kan vara bra att lillen får lära sig oxå uppleva lite genom denna valphage tänke att han får oxå se grannen osv rör på dig lite utan att man behöver få panik. Tänk vad olika valpar kan vara :)

Hoppas du hittar ryggsäcken så du kan gå lite längre promenader och att du visar valpen lite mer. Jag tror inte att det skadar att ta det lugnt men att ha den tryggt o säkert visar man omgivningen oxå är säkert :)

Amandla
3/18/12, 3:31 PM
#10

#8 är du ensam hemma eller finns det någon mer som kan passa valpen när du går ut med den stora hunden alternativt tar de promenaderna själv? Så löste vi det här hemma när jag hade valp senast.


Sajtvärd på Healing och Pudel, medis på Tarot och Övernaturligt
TjockaBerta
3/18/12, 3:38 PM
#11

#10

Ensam för det mesta. Igår lyckades jag komma iväg på långis på morgonen. En dag av nio. Sonen rastar den stora om jag ber honom. Hans uppfattning om lång promenad är 10 minuter. Honom lämnar jag inte med valpen. Han är inte mogen för ansvaret.

>>>Malum domesticum<<<

[Forest]
3/18/12, 3:42 PM
#12

11 köp en ny ryggsäck Flört finns bättre beg oxå på loppisar

TjockaBerta
3/19/12, 8:37 AM
#13

#12

Fast nu har jag lite svårt att gå och köpa någonting.

Och sen när jag kan gå och handla igen lär jag nog inte behöva ryggan. Flört

>>>Malum domesticum<<<

Annons:
[Forest]
3/19/12, 10:18 AM
#14

13 okej. Flört

wesdi
3/20/12, 4:47 PM
#15

Hur mycket har valpen fått vara utomhus tidigare? Kan vara så att den är lite känsligare för nya miljöer. Du får börja med din egen trädgård.

Här hade ryggsäck varit bra, då hade du kunnat ha den på magen och stoppa ned valpen i den och gått vanliga promenader med den vuxna hunden.

Valpen har då kunnat utforska världen dels genom *livet i ryggsäcken* och dels få komma ned då och då och nosa lite samt uträtta sina behov.

Hoppas det löser sig för er.

Hälsningar Lena

Lena A
http://lenaarvidsson.wordpress

TjockaBerta
3/20/12, 5:10 PM
#16

#15

Han har varit ute mycket på gården där han kom från. Båda föräldrarna var ute och lekte med valparna. Det är nog därför som han nästan är rumsren.

Jag trodde han skulle följa den äldre hunden på samma sätt men han drar bara iväg i vild panik.

Jag funderar fortfarande på ryggsäck men det är tveksamt om min rygg klarar av det så jag tror jag avstår från att köpa en. Kanske jag kan få låna en och prova fast jag känner ingen att låna av.

>>>Malum domesticum<<<

[Forest]
3/20/12, 7:02 PM
#17

15 mm så tänkte jag med, får hoppas att ryggsäcken hittas.

16 fundera lite på annars om det inte är halsbandet oxå som kan vara boven, har du provat o ha på det inne med koppel?

TjockaBerta
3/22/12, 11:13 AM
#18

Det börjar så smått att gå bättre. Små framsteg varje dag. Igår fick jag låna en rygga och konkade ut valpen till stora hundens hundträff. När vi kom var vi enssamma på ängen och valpen fick komma ner och kissade och bajsade direkt. Sen började de andra droppa in.

Valpen satt kvar i rygga och tittade på allt och alla. Senare gick vi och tre lugna hundar iväg till en annan äng i solen. De fick nosa på valpen i ryggan. Allt mycket stillsamt och lugnt. Sen kom valpen ner. Ingen brydde sig om honom. Han la sig i gräset i solen och blundade när jag klappade honom.

Han börjar fatta att vi ska gå runt en buske på baksidan innan vi går in. Och imorse gick han en bit på hemvägen. Det är lättre åt det  hållet. Fortfarande drar han men idag var det ingen panik på slutet.

Jag fick tyvärr jätteont av ryggan och har tänkt att jagkanske klarar var tredej dag. Så jag gör ett uppehåll tills det känns bätte igen. Mötte folk som glodde och en sa -"Är den sjuk, eller?"

Gubben köpte ett flexi med band för valpen far som en kanin på baksidan. Det fyller sin funktion om man är ute där och leker med valpen men det är ett elände att promenera med flexi. För det första är det för tungt för mig att bära. råkar man tappa det skrämmer det livet av hunden när det kommer farande. Sen är det omöjligt att hala in en hund. Usch och nej. Nästa promenad blir det vanliga kopplet igen och flexi när vi är på baksidan.

Jag avstod för flera år sedan från flexi. Hade daghund som hade ett sånt. Jag köpte ett billigt vanligt koppel som jag kunde ha när jag promenerade vovvarna.

I alla fall var det skönt att komma en bit från hemmet och träffa andra människor och hundar igen.

>>>Malum domesticum<<<

[Forest]
3/22/12, 5:58 PM
#19

Skönt o höra att det kommit lite framsteg och att du lyckades gå med ryggan. visst det kan kännas lite om man är ovan. Jag hade en rätt bra ryggsäck den hade breda band o satt skönt. En fråga måste ni ha koppel på han? Ni har allså ingen trädgård?

TjockaBerta
3/22/12, 5:59 PM
#20

#19

Visst har vi trädgård. Det är staket vi inte har.

>>>Malum domesticum<<<

Annons:
[Forest]
3/22/12, 6:08 PM
#21

20 Vi har bara mot ena grannen men sen är det stor grusgård jag har alltid med mig leksak o lockar med, hundarna har aldrig velat dra över till nån granne utan lärt sig här stannar vi på gräset/eller där du är :) Annars köper ni kompostgaller jag köpte 3 pack o hade stor lekhage till Enja när vi grilla osv så ville vi inte ha en liten valp som sprang in i grillen mm :) 99.- kostar 1 pack/4st annars köper man hönsnät o sätter upp som stolpar vet jag flera som har grövre trädgårspinnar för stötta upp roser osv med. eller elstoplar de är till sommarbeten man sticker enkelt ner dom i marken o sätter fast nätat på dom :) Finns mycket billiga såna.

ms-mee
3/23/12, 9:07 AM
#22

Vi har Gunnebo stängsel.

Vi ville ha staket men Elvis kom på att det går ju faktiskt att klättra på det Tungan ute
Annars funkar kompostgaller väldigt bra, fast det blir lite dyrt om man ska ha flera st. Rekommenderar Gunnebo! Glad Fast billigast blir nog hönsnät som #21 säger

//Helene

Medarbetare på Days Of Our Lives

TjockaBerta
3/23/12, 11:09 AM
#23

Tack för alla tips men det är inte aktuellt med staket för vår del.

Vad som var mitt problem var att valpen var panikslagen när vi kom ut och bara ville in igen.

Mina tidigare erfarenheterr av valp har inte varit såna.

>>>Malum domesticum<<<

TjockaBerta
4/7/12, 11:29 AM
#24

Nu har det gått några veckor och vi  kan börja promenera mera fritt. Thomas är inte panikslagen längre. Vi har gått samma sträcka varje dag. Först i ryggsäcken, bitvis och så småningom hela sträckan.

I slutet på den sträckan väntar hundkompisarna och det är jättekul att leka med dem.

Problemet nu är att han fortfarande tokdrar i kopplet. Nu hela vägen, inte bara hemåt.

Jag släpper den stora hunden för att han ska få lite lugn och ro. Thomas är på honom hela tiden annars och då kan jag förstå att han drar för att komma ifatt och kunna leka. Men även när jag kallar in den stora och har  honom kopplad, han går fot vid min sida utan problem, ligger Thomas så långt fram han kan komma och drar och drar.

Han stryper sig själv på kopplet och jag får så ont i kroppen av hans dragande så jag vill verkligen komma till rätta med det.

Det jag börjat jobba med nu är "på sidan". Han måste hålla sig på min vänstra sida och inte dra kors och tvärs framför mig. Det är en säkerhetsaspekt. Jag vill inte ha en skadad hund. Det börjar gå ganska bra tycker jag.

Det känns som om det blir mycket att också börja med koppelträning samtidigt. Man håller på och tjatar hela promenaderna och då blir det inte kul. Å andra sidan får det inte bli en vana att dra och dra. Jag tror det är svårt att arbeta bort.

Någon här skrev till mig tidigare att den valpen dragit men att det gått bra att lära den att gå i koppel i alla fall när det var dags. När kan jag börja med att träna "gå fint" vid sidan?

>>>Malum domesticum<<<

[Forest]
4/7/12, 11:40 AM
#25

har du klicker? För jag klicker träna detta då genom säga deras namn o klick när dom reagerar (rätt hund ska det vara som lyssnar) klick belöna. På detta sätt har jag fått Enja till sluta tokdra.

Ett annat tips är att köp sele, det kan oxå vara som så att de skapar som en kamp mot halsbandet. Enja gick mycket bättre i selen än i halsband men som sagt jag fick träna så sluta hon o märke att det var bra mycket trevligare att ha lite kontakt med mig/oss, än att idiotdra Flört

TjockaBerta
4/7/12, 11:51 AM
#26

Jo jag klickertränar dem. Det går (nästan) bra innomhus med två  hundar. Men det är ett elände ute.

Just nu har jag godis vantar klicker påsar två koppel och en ryggsäck m.m. att hålla reda på. Till det kommer fotgängare cyklar och joggare. Det bli rörigare än jag klarar av. Till slut står jag bara och klickar utan att veta vad jag själv vill.

Det stora hunden är träningsvillig och ivrig och tar det lite tid börjar han göra alla konster han bara kan när man klickar. Så jag måste hålla isär dem med var sitt koppel för annars är de på varann.

Men ja, jag klickar utomhus också.

Sele har jag inte provat. Några bekanta har sagt att det inte har fungerat för de har bara lärt sig att dra men hela kroppen istället. Så jag vet inet. Kanske jag kan prova med bilselen några gånger innan jag köper en.

>>>Malum domesticum<<<

[Forest]
4/7/12, 12:22 PM
#27

26 jag hade kattsele :) det är billigare samt att de växer så det knakar o kände ingen ide att köpa dyr sele för att bara lägga på hyllan sen. Jag kör nu mera med liknande puppysele en sån bredare sele till mina.

Annons:
TjockaBerta
4/7/12, 1:01 PM
#28

#27

Smart! Cool

>>>Malum domesticum<<<

[Forest]
4/7/12, 3:44 PM
#29

28 :) mjo det är så dumt o köpa en massa dyrt till liten valp om det är sånt de växer ur tycker jag iaf jag lägger hellre lite pengar på sånt som de kan ha längre tid som tex finare koppel till kattselen :)

TjockaBerta
4/9/12, 11:44 AM
#30

Åter igen en promenad som tar musten ur oss alla. Hundarna sover när vi varit ute och själv är jag helt slut och måste vila också. Det blir inte så mycket gjort här hemma.

Nu tränar jag med godis och då har jag Thomas uppmärksamhet och han skuttar glatt vid min sida men det är bara de korta stunderna som det går bra. Sen drar han på igen. Man kan inte gå så hela promenaden.

Jag är så glad över att den äldre hunden går så fint och lugnt snett bakom mig så jag slipper krångla med honom också.

Huvudet sprängvärker och hela vänstra sidan värker. Det gör ont från örat ner till fingerspetsarna. Varje gång undrar jag om  det verkligen var rätt att köpa en hund till men allt annat går ju så bra och det är så mysigt när vi inte promenerar.

Det är lättare att ta en hund i taget men jag kan inte lämna den lilla ensam och jag tror inte att varken han eller jag orkar gå dubbla pass.

Få se om det går lättare på landet. Då är inte den stora lika beroende av sina promenader eftersom han kan rasta sig själv i skogen. Då kan jag koncentrera mig på valpen.

Jag kanske ska säga att det verkar som om Thomas i alla fall håller sig på rätt sida nu. Det är ju ett framsteg faktiskt

>>>Malum domesticum<<<

Loove
4/11/12, 8:27 AM
#31

Valpar orkar inte hålla koncentrationen lika länge som en vuxen hund.

TjockaBerta
4/11/12, 9:42 AM
#32

#31

Precis, det är det jag menar. Jag kan inte hålla på och tjata utan det måste vara roligt också.

Öva små korta stunder.

>>>Malum domesticum<<<

Chieko
4/12/12, 5:13 PM
#33

TS var bor du? Kanske finns någon som bor nära som kan hjälpa dig att antingen passa valt eller gå längre promenader med den stora hunden? Min morbror med familj har två goldens, de har hundvana pensionärer som hjälper till med passning och promenader. Perfekt för alla!

/Karin
Medarbetare på rexkanin.ifokus

TjockaBerta
4/12/12, 8:18 PM
#34

#33

Åh vad det lät skönt. Ja man är kanske lite dålig på att be andra om hjälp. Jag tar till mig ditt tips och ska tänka ut någon som skulle kunna hjälpa till.

Nu är vi på landet och där går alla lösa, finns inga "tävlingcyklister"här. Då är det så mycket lättare. Jag kopplar valpen så den stora ska få lite lugn och ro men efter ett tag kan jag släppa igen. Här kan vi gå, kasta boll, öva inkallning och leka gömma matte m.m. Så mycket lättare livet är än i storstan.

>>>Malum domesticum<<<

Annons:
TjockaBerta
5/5/12, 10:58 AM
#35

Det går fortfarande trögt med promenaderna. Motigt att gå hemifrån. Thomas går 20 meter och sen sätter han sig ner. Så får man locka en stund på honom. Han lyssnar inget vidare utan man får hålla på ett tag. sen jätteberöm när han går 20 meter till och så samma igen.

På några ställen vill han hem och drar där. Då måste jag bära ett tag åt andra hållet.

När vi väl kommer fram, jag bär fortfarande när det är tvärstopp, så är det kul att hälsa på hundkompisarna och det går bra att ha Thomas lös. Men då är vi en grupp med människor och hundar som rör oss framåt.

När vi sen vänder hemåt igen med gruppen måste jag koppla honom för han ska bara hem. Det går inte att få kontakt med honom alls utan han bara drar och drar.

Någon gång har vi varit ute en dryg timme och busat med andra hundar och då tycker man att han borde vara trött och nöja sig med att lunka hemåt men icke. Fullt drag hemåt.

Nu har jag gett upp allt utom att försöka ta oss framåt. Det går åt mycket godis och beröm. Det känns fel att att sitta ner och locka med godis för att han ska springa fram en liten bit, ta godiset och sen sätta sig ner igen. Och så samma sak igen 20 meter längre fram.

Det känns lite trist. Är det nåt fel hos individen? Det mesta andra går faktiskt bra och det är en trevlig hund annars men varför detta krångel med promenader? Nu för det för sent att välja en annan mera promenadvillig ras.

>>>Malum domesticum<<<

[Forest]
5/5/12, 6:48 PM
#36

35, Hur är han med att hålla lite kontakt med dig? tränar du något med honom tänkte om han kanske ser detta som roligt med lite som hans jobb? Jag har aldrig vart med om detta. Men ska försöka spåna efter bra tips :)

Maja2
5/5/12, 7:09 PM
#37

#35 Jag säger som Forest; Hur funkar kontakten? Tränar du kontaktövningar med valpen?  Hur håller han koll på DIG när ni är ute i trädgården? Har du övat att tex gömma dig när ni är ute?

TjockaBerta
5/6/12, 11:46 AM
#38

Nu har jag funderat och iakttagit Thomas på promenaden i morse. Det verkar som om  han är väldigt rädd för allting. Vi går hemifrån och en bil startar i närheten. Då stannar han. Forstätter kissar i gräset, går en bit, en fågel skriker i ett träd. Stannar sätter sig. Kommer igång igen efter lock och pock. Kommer ner på gångvägen möter en  hund, går bra. Möter en till. Någon bygger på ett hus i närheten, rycker till. Folk går förbi med stavar och några cyklister passerar, bryr sig inte. Sen plötsligt slår paniken till utan något särskilt. Hem hem hem. Går inte att få kontakt med, matar andra hundenmed godis, halar till slut in Thomas som inte lyssnar alls, får honom att ta godiset till slut, släpper honom och han är bortom kontakt igen. Avlsutar promenaden med en annan väg tillbaka. Thomas drar och drar  helt bortom kontakt hela vägen hem.

Det verkar som om det plötsligt blir för mycket. Alltså inget speciellt utlöser det utan för mycket av allting.

Han vägrar gå förbi dagiset, reagerar med panik på barnröster, om någon dyker upp på promenaden blir det panik och tillbaka hem är vad som gäller.

Uppfödaren sa att han var den som var mest reserverad i kullen och han undviker ögonkontakt. Vi övar kontakt med godis och ingen får äta innan de tagit kontakt med mig och han gör det men ögonen far som på en treåring.

Han har full koll på mig närhan är lös. Kommer som ett skott på inkallning. Däremellan springer han och tankar närhet på promenaden, sätter nosen mot mitt ben och så skutta han iväg igen. Gömt mig har jag ännu inte hunnit med.

Ingen av hundarna lämnar mig och Thomas vägrar att gå ut med någon annan. En gång hade jag honom lös när vi kom till dagiset och det var nätt och jämt att han inte sprang  hem utan valde att följa oss. Jag vågar inte testa för hårt om han faktiskt skulle dra. Vi bor i tätort och det är farligt för en hund i panik.

Modig på övningar att krypa över eller under och igenom saker. Sätter tassarna på metall papperskorgar och skyltar som kan vara läskiga. Sånt tränar jag hela tiden och det funkar, andra hundar inget problem men människor är läskiga.

En bekant sa tidigt att om jag inte övade med människor skuklle jag få problem med honom. Men jag tycker att det blir bättre och han springer fram och hälsar på gäster  och andra hundägare m.m. men försiktigt. (Var hittar man gäster som  kan hälsa rätt på en valp?)

Jag försöker säga pedagogiskt till vuxna att man får gärna klappa den svarta hunden men inte den andra (Valpen). Den svarta älskar folk som klappar honom.

Eftersom promenaderna blir utmattande för mig orkar jag tyvärr inte med alla träning som jag borde göra. Det vet jag mycket väl. Ofta kommer jag in helt slut med ont i kroppen och en huvudvärk som gör att det blir ssuddigt framför ögonen. Så hårt jobbar jag. Sen blir det mest gå ut ochkissa på rutin. Och inne har jag inga problem alls med honom. Han sysselsätter sig själv och är lugn och fin. Sover i sin korg som han ska. Även hanteringen av honom bad, päls, klor går över förväntan. Visst ska det krånglas men det går.

Hittade första lilla lilla tovan idag i ljumsken mot magen och han blir 5 månader snart. Nyborstad ser han ut som ett moln.

Jag vet en hund som inte klarade av att vara ensam hemma hur mycket de än tränade. Han förstörde allt. Sen kröp det fram att mamman också hade såna problem. Uppfödaren mörkade det.

Två andra hundar i närheten tycker inte om att gå. En stretar emot hela tiden eller lunkar långt långt efter och den andra vill bara gå hem. Hon är inte rädd eller drar utan står bara blick stilla tills det är dags att gå hemåt igen.  Så hundar har väl sina egenheter emd sig. Det var det jag menade med fel hos individen, men jag uttryckte det lite hårt kanske. Att man bär med sig en nedärvd fobi eller motvilja mot någonting.

Thomas mamma är också reserverad men bor man på landet så är ju förhållandena såna att det inte märks så mycket som i en tätort där det hela tiden händer saker.

Jag tänker mycket på detta och jobbar mycket för att hitta en lösning. Det känns som om jag gnäller men det känns lite motigt ibland. Jag får ofta beröm för trevliga hundar och för att jag lägger ner arbete och är konsekvent emd dem.

På nåt sätt kanske jag måste tänka om att det blev ingen promenadkompis men det är ett jättefint sällskap hemma. Mina förväntningar stämde inte med Thomas personlighet. Åh, jag som älskar att promenera och vara ute!

Långt blev det här.

>>>Malum domesticum<<<

[Forest]
5/6/12, 12:10 PM
#39

Jag tror på att du ska mer sitta ute o låta han kolla in sin omgivning lite. Ta det som miljöträning, men bygg gärna upp bra kontakt för det är superviktigt att träna in det och inkallning. Att hundar är reserverade är för mig helt okej en hund behöver inte vara glad i alla okända :) Men man måste lära sin valp att det är tryggt att vara ute med matte/husse :D

Maja2
5/6/12, 12:44 PM
#40

#38 Det kan visst vara som du säger, att det helt enkelt blir för många intryck. Att mata med godis när han är i det tillståndet, är inget jag rekommenderar.

Har du provat att strunta i promenader, och bara vara ute på gården? Lek med honom ute, låt honom söka mat eller godis på gården, busa, och gå sen in.

TjockaBerta
5/6/12, 10:57 PM
#41

#40

Ja det är väl det vi gör. Är ute på gården, kastar boll, tränar inkallning m.m. men promenad kommer vi inte iväg på. Det går bra på gården bara inte någon kommer.

Ikväll orkade jag inte tjafsa utan Thomas gjorde det han skulle framför huset och sen ville han gå in igen. Då fick han det och så gick jag och äldre hunden en kvällspromenad i rask takt. Det var så skönt att bara kunna gå. Det har jag inte gjort de senaste två månaderna.

Som jag skrev måste jag väl acceptera att Thomas inte har något intresse/behov av att vara ute och traska eller ringa uppfödaren och  lämna tillbaka honom och säga att det inte blev som jag tänkt.

För mig är idén med att ha hund att komma ut i skog och mark och promenera eller gå kurser eller nåt tillsammans med hunden. Jag hade gärna tränat agillity. Nu blev man istället en tant som rastar sin pudel utanför porten och sen går in och sätter sig i soffan igen.

Det var det första intrycket jag fick att någonting var på tok när jag såg paniken i valpens ögon hela tiden. Kompostgaller och klicker har känts fel hela tiden. Det var inte det som var grejen och nu känns det som att jag haft rätt hela tiden. Jag håller med till fullo att det inte är någon idé att ge godis, eller uppmuntra eller göra andra grejer för att få hunden att gå fint i koppel. Jag har en hund som bara vill hem, det finns inget annat i huvudet när paniken väl börjar. Jag vet inte om  jag kan så mycket att jag på egen hand kan hjälpa honom med rädslan. Naturligtvis blir det bättre med tiden.

Konstigt att köpa hund och gå mindre om dagarna. Det syns både på stegräknaren och på vågen : )

>>>Malum domesticum<<<

Annons:
Amandla
5/6/12, 11:18 PM
#42

Det kan ju också vara så att den valp som är mest reserverad i kullen inte är den lämpligaste att köpa… inte menat som kritik till dig! Det kunde du inte veta innan, man kan tycka att uppfödaren borde funderat en vända över det däremot.

Jag tycker det verkar som att en mer utåtvänd och nyfiken valp hade passat dig bättre. Allt kan man inte förändra, även om man kan få en osäker valp att känna sig mer trygg så kommer han kanske aldrig att bli sorglös och glad i folk…

Det här är inte alls som med inlägget igår där valpköparen beskrev en påhittig envis valp som hon upplevde som jobbig. Nu fick jag snilleblixten, ni kanske skulle byta valp med varandra? Cool Sagt halvt på skämt, halvt på allvar… Flört


Sajtvärd på Healing och Pudel, medis på Tarot och Övernaturligt
TjockaBerta
5/7/12, 7:39 AM
#43

#42

Du har så rätt i det du skriver, jag ska berätta hur det var.

Uppfödaren äger hanen och tiken och ville ha en valp själva.

Av fem valpar hade de sålt tre, en skulle de behålla (C) och så var det Th som det fanns en köpare till men uppfödaren ville inte sälja till den köparen utan annonserade ut honom istället.

Jag valde inte bland valparna. Det var bara han kvar att köpa.

När jag besökte dem fanns tiken, hanen (nykastrerad) samt två valpar i hemmet. De berättade att Th var den som var mest reserverad, han undvek att titta på mig, men att han var den i kullen som var mest framåt när hundarna lekte ute.

Min äldre hund är långt ifrån reserverad. Han springer fram till alla och vill ha uppmärksamhet och får oftast det. Folk tycker han är så söt och rolig och jag tycker det är lite jobbigt. Jag har många gånger önskat att han bara skulle strunta i folk och bara gå förbi dem.

När de sa att han var reserverad svarade jag att det gjorde ingenting utan det kunde dessutom vara en fördel. Då tänkte jag mig en hund som inte måste springa fram och nosa på alla utan höll sig på sin kant. Klart en fördel.

Eftersom de har båda föräldrarna berättade de noga om hur de är i humöret. Pappan har aldrig varit i slagsmål, han springer fram och hälsar på alla. TIken är mera reserverad och petig med maten.

Jag tror inte någon skulle anat att det var så illa som det är. Han lekte på i hemmet, jag var där i flera timmar med min äldre hund och det såg bra ut. 5 hundar som tumlade runt och lekte.

Och precis så är det idag också. Det går jättebra med andra hundar, Th leker och är framåt. Han tar initiativ till lekar och försöker få igång de hundar vi träffar ute.

Jag vill inte alls att han ska vara "sorglös och glad i folk". Jag vill bara kunna promenera på i skog och mark.

Du får förklara hur du tänker när du skriver att uppfödaren borde funderat över att han var reserverad. Vad skulle de gjort?

Jag ska göra två saker nu.

1/ringa uppfödaren. Vi fick jättebra kontakt. Jag gillade dem verkligen och de är helt seriösa.

2/ Boka en privatlektion med en hundtränare som hjälpt mig tidigare och se vad hon säger.

>>>Malum domesticum<<<

TjockaBerta
5/7/12, 8:05 AM
#44

Det känns bra att skriva om problemet. Då kan jag se det lite på håll.

Lite ironiskt känns det dock. Jag ska förklara varför.

Jag är uppvuxen med hundar och har ridit i många år samt arbetat i en zooaffär under en period. Jag är alltså inte helt nybörjare med djur.

Med tre barn var jag helt bestämd över att inte ha hund. Då träffade min dotter en chihuahua som hon tjatade om i över ett halvår. Jag måste åka och titta på den. Det var världens sötaste och det var synd om den.

Till slut åkte jag helt bestämd över att inte ha hund. Jag träffade världens räddaste och smutsigaste sjuka lilla hund. Jag blev så upprörd att jag omgående tog hem hunden. Tog den från ägaren.

Hon hade farit illa och det tog lång tid att rehabilitera henne. Två månader låg  hon under soffan och jag fick dra fram henne när vi skulle gå ut bla. Hon vågade heller inte äta utan jag fick sitta bredvid och hålla i henne. Vissa saker gick aldrig bort. Hon tyckte inte om barn och män tex. Mycket arbete men hon blev världens bästa trofastaste lilla hund. Efter 5 år måste vi ta bort henne pga hjärtfel.

Då tog jag en ny omplacering. Han hade inte farit illa så, men var så understimulerad och försummad så han var som en studsboll. Jag la ner oerhört mycket arbete på honom inkl. flera privatlektioner med hundtränare samt kurser, för att få honom i balans. Han är nu en mycket uppskattad glad vänlig och trevlig hund som folk tycker  om.

Nu började jag titta efter en till hund. Först sökte jag bland omplaceringar. Hade tom. en hemma på prov men den var tokig och försökte attackera oss. Hade gjort så i en annan familj också.

Då bestämde jag mig för att istället köpa en valp och för en gångs skull börja från början med en valp för att slippa ta itu med att rehabilitera en hund igen.

Story of my life! Klippkort hos hundpsykologen! Tungan ute

>>>Malum domesticum<<<

Denna kommentar har tagits bort.
TjockaBerta
5/30/12, 10:30 AM
#46

Dagarna går och vi tränar vidare med promenaderna utan större resultat. Jag motiverar och är positiv och springer och hoppar och gör allt jag kan för att det ska vara roligt och för att Thomas ska gå framåt.

Några meter framåt och sen är det stopp.

På hemvägen drar han och drar och drar. Det orkar jag inte ta itu med ännu.

Lite trist känns det att man inte kan gå ut och promenera för att ha det skönt.

Det blir en längre promenad men sen har jag dragit ner på resten av promenaderna. Det blir en 10-15 minuters runda  och några kissar på baksidan.

Det är nog för mycket som stör runt omkring. Vi får se hur det blir med unghundskursen i höst, eller om det  löser sig med tiden.

Någonstans drar man en gräns och erkänner att det här problemet klarar jag inte ut. Som med den äldre. Det mesta lyckades jag få bukt med men han är fortfarande osäker vid hundmöten. Och nu kommer jag inte längre där. Fast även där blir det lite bättre allt eftersom men jag lägger inte ner massor av jobb på det längre.

Jag undrar om de första promenaderna var en sån skräckupplevelse så han aldrig kommer över det. Jag har försökt gå samma väg om och om igen och tänkt att han vänjer sig till slut och att det skulle kännas tryggare att gå där han är van. Gråter

>>>Malum domesticum<<<

[Forest]
5/30/12, 2:23 PM
#47

46 trist :-( Hoppas att Maja kanske har lite mer ess i ärmen o ge lite mer tips nu vet jag att hon har ny hund + börjat lite smått med jobba korta tider. Så mycket ledig tid går någ till vovvarna.

TjockaBerta
5/30/12, 2:36 PM
#48

#47

jo men det är bra att skriva ner vad man tänker. Då ser man klarare.

Nu kom jag på att jag faktiskt ska gå andra vägar istället. Det är kanske så att det här blev "fasans väg".

Tanken att han skulle vänja sig och det skulle vara tryggt att gå samma väg kanske är helt fel. Imorgon ska vi börja gå nya vägar.

Jag rapporterar när vi har provat.

>>>Malum domesticum<<<

Annons:
Maja2
5/30/12, 2:40 PM
#49

Rädslor är verkligen svårt att jobba bort. Det kan vara nedärvda rädslor, och då vet jag inte ens om det går.

Det enda jag kan tänka i nuläge är: Går det att tala om för hunden att det inte är ok att dra i kopplet, fara längst ut i kopplet och få spel, bara för att han blir rädd? Jag menar, kanske går det att lära honom andra sätt att tackla sina rädslor?

JAg har nyligen fått hem min Sally, från Spanien. Hon är ca 9 månader och hade inte gått bra i koppel. Hon tvärnitade och vägrade gå ca var 5:e meter. I början fick jag ibland bära henne när hon tvärnitade mitt på gatan. Den första veckan väntade jag ut henne lite … Eftersom hon mest troligt är helt döv, så tänkte jag att hon behövde mer tid på sig för att Titta på saker som rör sig.

Förra veckan började jag helt sonika visa henne att det inte är ok att tvärnita och stanna. Hon måste helt enkelt hantera situationerna som dyker upp under tiden vi går helt enkelt. Jag bestämmer när vi stannar, och jag bestämmer när vi går. Det har fungerat alldeles ypperligt, och nu stannar hon aldrig av rädsla eller skepcism.

MiracleWithPaws
5/30/12, 3:36 PM
#50

Nu har jag inte läst hela tråden, men jag är lite inne på Maja2s linje. Jag skulle inte heller acceptera att hunden stannar i tid och otid, utan gå på och inte göra någon stor grej av det. De brukar fatta efter en stund att det liksom inte funkar. Däremot är det ju superviktigt att tänka på att en valp inte SKA promenera så mycket (men nu är han väl närmare halvåret om jag minns rätt, och då är man ju inte lika låst längre som när de är pyttisar).

Jag skulle också rekommendera att använda sele, om du inte redan gör det, eftersom det är mer skonsamt för den lilla hundkroppen när han drar hemåt.

TjockaBerta
5/31/12, 11:43 AM
#51

#49, 50

Nej att släpa en skakande valp efter mig är inte riktigt min grej. Då släpper jag honom hellre och går för då följer han mig men vi måste gå en bit innan jag kan släppa honom och det är problem hela vägen dit.

Idag tog jag en annan väg och det gick mycket bättre. Jag har gått samma väg för att han skulle lära känna den och känna sig trygg men det har tydligen varit fel taktik. Nu gick vi längs vägen, som jag velat undvika, bland bilar och bussar. Det var lite läskigt men han gick i alla fall framåt. När dte blev jätteläskigt drog han, men fortfarande framåt. Inte alls som på vår vanliga "trygga" väg.

Sen närmade vi oss en skola och då tog det stopp när han hörde barnen men vägen vek av före skolan så vi behövde inte passera utan kunde fortsätta framåt.

Vid den andra vägen ligger ett dagis och alla har sagt åt mig att jag ska gå där varje dag så att han vänjer sig vid skriken men jag känner att det är fel att tvinga honom förbi när han är rädd. Det här var mycket bättre, att höra barnen på håll men inte behöva gå förbi dem. Så övar man bättre utan att behöva bli vettskrämd varje dag.

Tydligen reagerade hans bror också på barn. De har aldrig träffat barn hos uppfödaren. Där har det varit väldigt lugnt.

Nu ångrar jag att jag tränat på så envetet med honom. Jag skulle backat tidigare och prövat en annan taktik men jag ville ju inte att det skulle bli för rörigt för honom och trodde att det skulle vara värre i trafiken än på gångbanan genom ett grönområde.

Sen vet jag ju inte om det här kommer att fungera i längden men idag gick det hyfsat i alla fall så jag får vara glad för det.

En dag i taget.

>>>Malum domesticum<<<

Amandla
5/31/12, 12:01 PM
#52

Det där låter ju bra! Ta det bara lugnt, och kom ihåg att hundar lever här och nu. Thomas är så ung att det går säkert fint att lära om! Försök att släppa oron själv, så du inte överför den på honom, det är nästan det som är svårast tycker jag själv…


Sajtvärd på Healing och Pudel, medis på Tarot och Övernaturligt
[Forest]
5/31/12, 12:27 PM
#53

51 jag tror inte att dom menar att du ska släpa eller dra han efter dig. Flört Utan mer att du ska visa det är ingen fara o sen gå vidare som om det är inget o bry sig om. Hundar läser ofta av sin matte/husse är vi lugna och struntar i det som "stör dom" så läser dom av oss att det verkar inte vara något att bry sig om. Den saken är där o vi går här. Hundar måste lära sig att liv o rörelser o annat är okej, så som dagis/skola osv. Jag tror förvisso att du måste ta små myrsteg med honom men vänta nu inte för länge ju äldre han blir ju mer måste du lägga ner energi på socialträna honom. Jag har alltid gåt förbi skola/dagis med Enja men inga barn får klappa henne, där har jag lagt mer engergi att hon ska känna sig trygg o säker eftersom jag ser till att INGEN får komma fram o tvinga sig på henne.

Amandla
5/31/12, 12:34 PM
#54

När mina hundar reagerar på något de tycker är konstigt brukar jag säga "så kan det vara" med lite lugn avslappnad röst, lite överseende som när man rycker på axlarna. Ungefär som man kan säga till ett barn. Sen går vi vidare.


Sajtvärd på Healing och Pudel, medis på Tarot och Övernaturligt
[Forest]
5/31/12, 12:38 PM
#55

54 kör samma ungefär här det var inget kom så går vi med lugn röst o när hunden sen inte bryr sig(plus kommit några meter) så ger jag belöning med säga lugnt duckig du är/namn :)

Annons:
Maja2
5/31/12, 1:32 PM
#56

#51 Det där släpande och dragandet brukar på sin höjd bli en ytterst liten bit, mest för att markera att det är inte ok att stanna. Det är inte ok för mina hundar att DRA heller. Man måste Lära dem hur de ska bete sig helt enkelt.

TjockaBerta
5/31/12, 2:28 PM
#57

Jag ser ju skillnad när han går och jag kan markera att nu går vi framåt och när han inte går utan är helt vettskrämd och bortom all kontakt. Då kan jag ju inte rycka i honom och dra i honom.

Jag tror att det blev fel de första promenaderna på den vägen och att jag inte ska gå där på ett tag så han kmomer över paniken.

#53

Vi har nu i två månader om inte mera nästan varje dag gått förbi ett dagis nära och ett dagis  lite längre bort från vägen. två gånger om dagen. Han borde ha vant sig.

>>>Malum domesticum<<<

Maja2
5/31/12, 2:33 PM
#58

#57 Ja det låter onekligen som att han har mycket nedärvda rädslor. Lycka till med honom!

TjockaBerta
5/31/12, 2:42 PM
#59

#58

Tack. Precis så, och det är synd eftersom jag ville ha promenadsällskap.

Tilläggas kan, som jag skrivit förut, att få en så problemfri valp innomhus hade jag då aldrig trott var möjligt.

>>>Malum domesticum<<<

MiracleWithPaws
5/31/12, 3:20 PM
#60

Ja är det så att han är vettskrämd och bortom all kontakt, då håller jag med om att det förmodligen inte hjälper att helt sonika gå vidare. Du verkar ju nu ha hittat en mycket bättre taktik! Undvik den platsen/vägen där han är vettskrämd till dess att du känner att han är trygg och litar på att du har koll på andra platser och promenadvägar. Det är ju uppenbarligen något på just den vägen som satt sina spår och om han låser sig kan inte mycket inlärning ske. Lycka till med honom, det verkar ju som att ni kommit ett steg längre nu i alla fall och det är toppen! Myrsteg som sagt. :)

[Forest]
5/31/12, 11:38 PM
#61

57 oja det tycker jag oxå att han borde lärt sig att så här är det här lite olika barn ute o livat kan det vara. Himmla trist detta för nu borde han iaf vant sig att gå poromenader och att livet utanför trädgården är roligt upptäcksfärd. inte tvärom som han tycks uppleva farlig o skrämmande :-/

TjockaBerta
9/14/12, 8:50 PM
#62

Det är fortfarande inget nöje att promenera med Thomas. Fn är husse hemma och tar över kopplet när Th går in i dragläge. Då slipper jag få så ont iaf. Men det kommer aldrig bli en hund som går långpromenader i rask takt.

Det bästa är att släppa honom lös och sen gå för då följer han efter mig men det är ju inte alltlid som det är möjligt.

>>>Malum domesticum<<<

Annons:
Upp till toppen
Annons: