Jag förstår precis hur du  menar med uppfödarlistorna. Såklart det känns bäst att få rekommendationer på uppfödare som andra uppskattar och trivs med 🙂Annars kan du ta kontakt med Christina Sohlman som har ansvar för valpförmedlingen, hon känner väldigt många uppfödare.

Jo, det är en del pyssel med pälsen, men jag brukar säga att om man vill lära sig sköta pudelpäls så lär man sig medans den växer upp. Valppäls är lättskött, den tovar sällan, utmaningen i den åldern är att lära hunden att vara stilla medans man pysslar med den. När den sen är mellan 9-15 månader (på ett ungefär, det varierar) så byts valppälsen ut mot vuxenpäls, det brukar kallas tovåldern och du kanske förstår varför. Tovor, tovor och åter tovor. Hur svår perioden upplevs beror delvis på hurpass besvärlig pälsen är, men också på hur intresserad man är av att hitta bästa sättet att orka med den… 

En enkel utväg är att klippa ner pudeln rejält kort, och att bada den ofta. Ren,  rakfönad päls som är hyfsat nyklippt tovar absolut minst, jämfört med smutsig, krullig och oborstad päls som fått växa ett par månader. Ska du ändå inte ställa ut så kan du räkna med att borsta en gång i veckan, och bada varannan-var tredje vecka under tovperioden, sen kan du glesa ut det. Hur lång tid det tar beror på både hur tät päls din pudel har och hur snabb du är. I början tog det mig runt fem timmar att borsta, bada, föna och klippa, numer går det på två timmar eller mindre, jag har toyar. Borsta en av dem tar mig 5-10 minuter, men så är de kortklippta båda två. 

Ifall du lär dig att klippa en enkel vardagsfrisyr själv så blir det betydligt enklare och billigare för dig. Pudelklubben har kurser över hela landet, många uppfödare lär också gärna ut till sina valpköpare och vissa även till andras valpköpare. Kolla med pudelkllubben, de brukar veta.

Det kan tyckas vara mycket besvär med pälsen, men jag ser bara fördelar. Jag gillar hundar som inte luktar ens när de är blöta, det är inget evigt dammsugande (förutom precis när jag klippt dem), som allergiker tål jag dem bra. Eftersom de är så vana vid diverse hantering är det väldigt enkelt för exempelvis en veterinär att greja med dem.

Priset varierar mellan 13000 och 18000, finns kanhända någon som är billigare och förmodligen flera som är dyrare. Vad jag vet är det ingen skillnad i pris beroende på färg, däremot kan en toy vara dyrare än en mellan eller stor, det beror på att toyarna oftast får små kullar på en eller möjligen tre valpar.  Vanligast är svart dvärg, mest sällsynt är vit mellan. Det finns ingen egentlig uppdelning i rasen, även om vissa uppfödare satsar mer på utställning och andra på agility (som exempel), men det säger mer om deras eget intresse för just den grenen de valt än om vad hundarna är lämpliga för.

Tack för det utförliga svaret, Amandla!

Då får det nog bli en kortklippt dvärgpudel, om vi nu skulle skaffa en. Men jag vet fortfarande inte riktigt… jag får se om sambon lyckas övertyga mig 🙂Jag har reserverat en bok om pudlar på biblioteket, måste ju veta vad det är vi köper.

Vi har allergiaspekten också. Sambon är lite allergisk mot hundar. Hittills har det gått bra, med bägge de hundarna vi haft. Det påstås ju att pudlar är allergivänliga.

Jag är själv allergiker, mina egna pudlartål jag bra men om jag har småvalpar, köper en valp, får besök av någon med pudlar eller besöker någon med pudlar så känner jag av allergin betydligt mer. Det tar ofta ett par månader för mig att vänja mig vid en ny valp, så då får jag öka medicineringen. 

Det är inte bara själva pudelindividen det handlar om, utan vad den har med sig så att säga. Det beror på hur nyligen den är badad och vilka produkter som använts, utan även om det är pollensäsong, om ägaren röker (för det känns i pudelpälsen även om ägaren inte röker inomhus) osv osv i det oändliiga. 

Många tål pudlar bättre än andra hundar, men det gäller inte alla.

Amandla har gett dig jättebra svar. Hon är mycket mer kunnig med pudlar än jag.

Men jag var också rätt tveksam till pudeln, medan maken alltid gillat rasen. Eftersom jag blev allergisk när jag var runt 30 så minskade valet av raser drastiskt. Så det blev en pudel (stor) här till slut. Jag gillar heller verkligen inte pälsvård. Min drömpäls på hund är typ whippetpäls, kort lättskött som man bara kan torka av så är det bra. Men vi håller vår pudel kortklippt så det funkar faktiskt och han är alldeles underbar att klappa på. Ett stort plus att han inte fäller överhuvudtaget och luktar aldrig hund.  Har fått reaktioner av folk att det inte luktar hund hos oss eller i våra bilar. Så pälsen har verkligen sina fördelar också.

Jag älskar vår pudel, han är smart, go och en riktig kompis. Ganska livlig och högenergisk, som vissa dagar när man själv inte är så pigg kan vara mindre kul. Men i det stora hela är han en fantastisk hund. Det går inte en dag att han inte får mig att skratta. Jag hade lätt kunnat ha en dvärgpudel (och varför inte en mellan) också. Dom jag har träffat har varit hur mysiga och charmiga som helst. 🙂

Tycker även jag att du har fått bra svar:) Här var det mer tvärtom jag som alltid gillat rasen medans min man inte alls varit så förtjust i rasen. Vi gjorde som så att vi åkte och hälsa på en uppfödare och där föll han för rasen. Nu mera har vi tre 😉